En klyfta

Ny dag, nya restriktioner. Var man inte redan less ligger det inte långt bort att bli det. En tanke man inte får tänka men som man av egoistiska skäl tänker ändå är att vi som lever i ensamhushåll borde flyttas fram i vaccinationskön. Det kommer inte hända, och det är klart att de som verkligen behöver det ska prioriteras. Men någonstans har vi varit tvungna att ge upp mer än de som lever med en partner eller familj. Det handlar inte om att vi ska kompenseras, det handlar om att det vore till störst gagn för alla. Det är vi som går på krogen, vi som av förklarliga skäl är mest benägna att vilja träffa nya människor. Det är vi som när det råds till att inte träffa någon utanför hushållet drabbas hårdast, för vi har ju ingen annan i hushållet. Pandemin har onekligen vidgat även klyftan mellan singlar och de som lever i förhållanden. En trivial sak i sammanhanget, men som ändå berör en stor grupp människor. Vi får betala mer per person för el, bredband, hyra. Det finns en ojämlikhet där, återigen trivial i sammanhanget, men den finns där. Det vore inte mer än rätt att vi får bli vaccinerade före de sammanboende så vi kan börja umgås igen.

Hur som helst har jag mest ägnat mig åt jobb idag. Intervjuat, skrivit, fnulat på formuleringar. Fortsatt jobb imorgon. Då ska jag försöka få ett par mindre grejer färdiga, och så hoppas jag få svar så jag kan skicka ytterligare ett par texter. Känns som att jag fortsatt ligger bra i fas med hur jag borde ligga till. Låt oss hoppas att det fortsätter så.