Vinst!

Bofors - Tingsryd 2-1 förl. (1-0, 0-0, 0-1)

Under alla år jag gått på hockey kan jag inte minnas att jag någonsin sett en underhållande match mot Tingsryd. Så inte heller i kväll. Det kändes rätt avslaget, vilket väl förstärktes av den praktusla publiksiffran på strax över 1800. Visst att Tingsryd inte är en motståndare som lockar särskilt många extra åskådare, och visst att det var ganska kallt men nog sjutton borde det vara åtminstone 500 till i hallen en sådan här kväll.

Matchen då? Efter första perioden kändes det som att vi borde vinna det här, även om BIK inte var toppenbra kändes vi ett par snäpp bättre än motståndet. Sedan blev det som det så ofta bli mot TAIF. Två lag där inget av dem känns särskilt bra, där studsarna och marginalerna inte riktigt är med och det känns rätt hafsigt åt båda håll. Givetvis lyckades de peta in en puck när de plockade målvakten, trots att det fram tills dess känts som att det här nog skulle sluta 1-0 eller möjligtvis att BIK skulle lyckas hitta den tomma buren. Ett fem mot tre i mitten av tredje perioden borde vi ha utnyttjat bättre, men det blev för stillastående och Tingsryd tilläts krympa boxen istället för att vi utnyttjade ytorna, höjde tempot och drog isär försvaret. När det sedan vankades nytt PP i sudden gick det bättre, och det tog inte mer än 16 sekunder så var det avgjort. Gott så, även om det smakat ännu godare med tre poäng. Första perioden var helt okej, sista ganska dålig men att som en del på läktaren stå och bua och fräsa om hur uselt allt är tycker jag är att ta i, det är trots allt bara en vecka sedan bragdmatchen mot löven och Tingsryd är ett lag som påfallande ofta genom åren fått oss att se dåliga ut. Men att vinna även när spelet ser sisådär ut är ju på sitt sätt en styrka det också, men får glädjas åt det.