Tjo och tjim!

Bofors - Modo 3-2 förl. (0-1, 1-0, 1-1, 1-0)

Hade man frågat mig efter två perioder hade jag nog tyckt det hade varit surt om vi inte tagit tre poäng. Inte för att vi hade spelat någon bländande hockey eller var särskilt mycket bättre än Modo, det var i själva verket ganska jämnt, men det kändes som att vi var på gång. Men det ska erkännas att första kanske halvan av tredje var vi rätt utspelade. När vi sedan åkte på en utvisning med knappt sex minuter kvar kändes det ganska kört. Men vi lyckades reda ut det numerära underläget, plockade målvakten och fick lyckligtvis med oss ett PP. Kvittering i sex mot fyra, och i samband med målet en ny Modo-utvisning för abuse. En antydan till kalaschans i slutsekunderna, men förlängning. Inledde i PP, fyra mot tre. Inget mål där, men väl efter att Modo blivit fulltaliga. 50 sekunder kvar, ännu fyra mot fyra eftersom det inte blev någon avblåsning under förlängningen. Kändes som vi hade haft det mesta av spelet i sudden, men Modo fick några ruskiga lägen efter snabba spelvändningar. Så en chans, en retur och där var Johan Larsson, som dittills inte gjort någon höjdarmatch, och petade in pucken i nätet. Så jävla gött. Grymt skön seger.

Lustig sekvens under matchen när en av domarna plockade upp en tappad klubba i avsikt att lämna den till båset, upptäckte att klubban tillhörde en spelare i laget vars bås var mycket längre bort, inte hann åka dit innan spelet vände och således under en bra stund (till nästa avblåsning) fick åka runt med klubban i handen. Det har jag nog aldrig sett förut. På tal om domarna för övrigt obegripligt hur en BIK:are kunde bli utvisad för diving efter att ha blivit pååkt bakifrån efter avblåsning. En av de konstigare utvisningar jag varit med om.

När jag kom hem från hockey hände för övrigt det här sjuka: jag slog team Düringer-Unge i På spåret! Har så vitt jag kan minnas aldrig hänt förut. De har gäckat mig, fram tills nu. Vilken toppenkväll det här blev.