Söndagsdrama i kvarteret

Satt och läste tidningen, lyssnade på Bach och avnjöt en eftermiddagsöl, sådär som man gör på söndagar, när jag märkte att det hände något på utsidan. Vände blicken mot fönstret för att se vad det var och fick se en brandbil med blinkande blåljus backa in på gården. Brandmän hoppade ur, började dra ut slangar och rökdykare skyndade sig in i en av portarna på grannhuset. Kort därefter såg man hur det först bolmade rök svart rök ur skorstenen och strax därefter från ett fönster, där innanför rörde sig ljuset från rökdykarens pannlampa. Oron steg och blandades med såväl en lätt overklighetskänsla som en i sammanhanget absurt pirrande nyfikenhet. Skulle det ta sig än mer? Skulle snart flammor slå ut? Skulle det sprida sig?

Det tycks dock inte ha utvecklats till någon större brand, för bara några minuter senare slogs fönstret upp på vid gavel för att vädra ut röken, och kort därpå öppnades även fönstret i trappuppgången för att släppa ut den rök som hamnat där. Ambulansen stannade till med blinkande lampor och man blev orolig att de hittat någon skadad i lägenheten, men efter en kort konversation med brandmännen satte sig sjukvårdarna åter i bilen, slog av blåljusen och åkte i väg utan att ha tagit hand om någon. Så det var väl mitt i allt ändå för väl att det inte blev värre än det blev, att ingen verkar ha blivit skadad och att det inte hann sprida sig till angränsande lägenheter. Sedan är det såklart lätt för mig som tryggt sitter på andra sidan gården att säga att det verkar ha gått jämförelsevis bra, för den som bor i den aktuella lägenheten är det givetvis fruktansvärt oavsett.

Måste dock säga att jag är imponerad över brandmännens lugna, metodiska arbete och hur de utan att stressa fick det att gå både fort och smidigt. Hur samordnade de var och hur alla verkade veta exakt vad de skulle göra. Det märktes att det är proffs som vet vad de sysslar med.

Utöver det lite ruggiga eftermiddagsdramat har söndagen varit både lugn och ordinär. Har ägnat mig åt ungefär samma saker som jag brukar ägna mig åt på söndagar. Och det är väl ungefär vad som finns att säga om det.