Skön händelselöshet och överraskande yrsel

Händelselös lördag på det stora hela, vilket även det på det stora hela har varit rätt skönt. Behövde ha en lugn och ledig dag. Har egentligen inte gjort mer än att dricka ett ta en promenad, dricka ett par öl, kollat på ett par filmer, lyssnat på musik. Mycket behagligt och trevligt.

Igår var det dock mindre behagligt när jag var ute på promenad. Har, vilket jag vill minnas att jag nämnt tidigare, varit lite smått snuvig några dagar och det har även inneburit att jag haft lite lätt lock för ena örat. Så under gårdagens promenad behövde jag snyta mig, och då kände jag ett lätt tryck och ett sprakande i det örat. Skönt, tänkte jag, då släppte nog det där locket. Det som tryckte till örat måste dock ha snuddat vid balansorganen som finns i öronen, för ungefär samtidigt som jag stoppade ner pappersnäsduken i jackfickan märkte jag att jag också blivit yr. Inte superyr, jag kunde fortfarande stå på benen, men tillräckligt för att det skulle krävas ansträngning och koncentration för att gå rakt. Det var faktiskt ganska otäckt. Jag fattade att det hade att göra med att mycket av balanssinnet sitter i öronen och att det hängde ihop med snytningen och allt (hade jag inte vetat att balanssinnet sitter där hade jag nog dock blivit rädd att det var en stroke eller nåt), men det är ju ändå läskigt när det kommer så direkt och man inte vet hur länge det kommer sitta i eller så. Jag fortsatte en bit, kanske hundra meter eller så men började känna att det här går inte, jag måste fan vända om och gå hem - delvis för att jag hade tänkt promenera ner mot stan och täntke att jag kan inte gå genom stan såhär, folk kommer ju tro att jag är full som en alika. Så svängde av uppför backen från busstation mot Bregårdsgatan (är du inte bekant med Karlskogas geografi får du titta på en karta) i avsikt att ta nämnda gata tillbaka åt andra hållet. Kände dock när jag kommit uppför backen att det började släppa och att jag kunde fortsätta promenaden på en lite annan rutt än jag tänkt. Så det var ju skönt att det inte blev mer långvarigt än så. Men även om det mest är en lustig episod är det klart att man blir lite omskakad just när det händer. Man räknar ju liksom inte med att bara sådär plötsligt bli yr från en sekund till en annan.

Och nej, jag har givetvis inte tittat på Abba-hyllningen på tv ikväll. Förlåt för opopulär åsikt men jag finner dem vara ett fruktansvärt överskattat, på det hela taget ganska ointressant, band. Ni kan för all del gilla dem, men jag det är inget jag lyssnar på. Det är liksom inte min genre. Vad andra sedan lyssnar på är tämligen egalt.