Ett barndomsminne

När jag var liten brukade jag äta snö. Varje gång när det var vinter och jag var ute så åt jag snö. Mina föräldrar sa naturligtvis åt mej att inte äta snö och använde argumentet att man kunde bli magsjuk eller få mask i magen. Men jag fortsatte att äta snö. Tror det var konsistensen jag gillade.
Jag minns inte första gången jag åt snö, jag minns bara att jag gjorde det. Jag minns att när morsan eller farsan drog mej i pulka brukade jag sticka ut handen i snön och när den fyllts av snö tog jag det, stoppade det i munnen och åt. Jag minns inte heller när sista gången jag åt snö var men jag minns att jag gjorde det åtminstone tills jag började skolan.
Sen slutade jag äta snö någon gång under lågstadiet. Exakt när och varför vet jag inte men jag antar att jag växte ifrån det.

Varför jag kom att tänka på min barndoms snöätning just nu vet jag inte. Minnet drabbade mej helt enkelt bara.
När jag var liten åt jag snö. Det gör jag inte längre, jag är vuxen nu och när man är vuxen äter man inte snö. Man ska nog egentligen inte göra det som barn heller men jag gjorde det ändå. Jag är rätt glad över att jag slutade äta snö.