Ett litet jubileum

I förmiddags slog det mig att om jag minns rätt är det i dag på dagen tio år sedan jag flyttade till Hultsfred (för första gången). På dagen tio år sedan jag flyttade hemifrån. Nu blev kanske inte just den sejouren i Hultsfred riktigt som jag hade trott, jag var ju inte riktigt redo för vad högskolestudier innebar och det gick rätt dåligt, och ja ni kan den historien. Det är jag faktiskt rätt glad för idag. Hade det gått som jag hade tänkt mig då är det massa roliga grejer jag inte hade varit med om, och massa fantastiska människor jag aldrig hade träffat. Högst troligt hade jag inte varit den människa jag är idag. Just då var det trist och jobbigt att det gick som det gick. Men med facit i hand och några års perspektiv känns det, som sagt, bra att det blev som det blev. Tänk bara, hade jag inte misslyckats då hade jag inte läst de övriga kurser jag läst, det magiterprogram jag läste, och allt vad det innebar. Tanken hisnar nästan. Ett exempel så gott som något på att det kommer bra saker ur misslyckanden.

Minns för övrigt den där helgen som vore det igår, ändå känns det väldigt avlägset, som att det ligger ett helt liv emellan. Kommer ihåg känslan när jag stod där på parkeringen på söndagen och såg bilen med resten av familjen rulla iväg. En sorts bitterljuv känsla där förväntan och glädje blandades med vemod, och lite skrajsenhet över att plötsligt behöva klara sig själv. Vemod över att tja, något var över kanske. Lite som Annika sjunger, "En sorglig lycka i att aldrig mer vara ett med dem som vet precis vem du är". Där i början ringde morsan och farsan rätt ofta. Varannan dag ungefär skulle jag gissa på. Eller ungefär och ungefär, det var varannan dag. Det var snudd på att man hade kunnat skriva in i kalendern en månad i förväg vilka dagar de skulle ringa. Sedan blev det mer sällan i takt med att alla vande sig och så vidare, i Kalmar var det väl en eller ett par gånger i veckan jag pratade med dem. Lite oftare nu när jag bor i Karlskoga, det blir ju så när man bor närmre.

Kommer också ihåg vad den första måltiden jag gjorde åt mig själv var. Kokt ägg och smörgåsar. Hade en grej där att på söndagar åt man ägg och mackor. Det gjorde vi när jag var liten, och det höll jag fast vid det första året eller så. Sen rann det väl ut i sanden lite av olika skäl. Söndagar blev inte så himla speciella när man inte hade strikta arbetsveckor, jag tröttnade lite och ja, det fanns flera skäl till att ägg och mackor-vanan upphörde. Mina matvanor överlag var väl dock lite sådär då. På den tiden hängde jag exempelvis fast vid att det skulle drickas läsk och ätas sötsaker på fredags- och lördagskvällar. Kombinerat med den nyvunna friheten att få bestämma helt själv ledde det väl till vissa överdrifter. En period där kunde det gå en stor flaska läsk på fredagen och en på lördagen. Inte helt hållbart naturligtvis, utan efter det första skolåret hade mitt midjemått ökat rätt rejält, och det var inte långt ifrån att det skulle börja synas på andra delar av kroppen också. Då insåg jag väl att min dåvarande läskkonsumtion inte var helt hållbar och skar ner ganska rejält på sötsaker (och sedan har jag med tiden skurit ner ännu mer, men det är en helt annan historia).

Men det har gått tio år alltså. Vad som hänt under den tiden känns som jag skrivit om förut, så det orkar jag inte ta upp igen. Men det har hänt en del kan man väl i alla fall konstatera.

Lite besviken dock att Hultsfreds kommun inte ställt till med någon överdådig ceremoni för att uppmärksamma att det var tio år sedan jag först hedrade byn med min närvaro. Det är ju trots allt en rätt stor händelse i ortens historia att jag flyttade dit.
Fast det är klart, jag flyttade ju dit en gång till ett par år senare, så det kanske kommer i samband med et jubileet.