Politikens game 7

I brist på annat blev det att jag tittade på kvällens stora partiledardebatt. Egentligen är jag rätt trött på debatter och sånt överhuvudtaget, men den här var faktiskt rätt intressant och underhållande. Inte för att det framkom några nyheter (vid det här laget har man ju hört det mesta ett antal gånger), men såhär i de sista debatterna är det som att de möts så många gånger och bytt så många hårda ord att de börjat tycka genuint illa om varandra om varandra och lite extra laddade. Lite som i en slutspelsserie i hockey. De första matcherna är visserligen tuffa, men ju längre in i serien man kommer desto mer illa börjar lagen tycka om varandra och ju hårdare, tajtare och grinigare blir det. Så det var ganska kul att titta på ändå faktiskt.

Vänstersidan var bäst i min mening. Bäst argument och skarpast oneliners. Men så är jag ju rätt klart vänster själv också.

Jag har vanligtvis inte så värst mycket, inget alls rentav, till övers för Annie Lööf som politiker. Men hennes uppläxning av Åkesson när de debatterade integration och flyktingpolitik var magnifik. Hatten av och all heder för det.

Debattens största loligaste var väl när Jan Björklund mer eller mindre opåkallat började vråla "INGVAR KAMPRAD! INGVAR KAMPRAD!". Var kom det ifrån liksom?

Lite loligt också när en höggradigt upprörd Reinfeldt anklagar Sjöstedt för att vara arg.

En sak som slog mig var annars att när alliansen pratar om det fria skolvalet är deras utgångspunkt att man ska kunna välja en bättre skola, och välja bort en sämre skola. Det känns lite tokigt. Som jag ser det borde utgångspunkten snarare vara att vi inte ska ha några sämre och bättre skolor, utan att alla skolor ska vara riktigt bra skolor. Ett fritt skolval blir då ett sätt att säga att man gett upp, att alla skolor inte är eller kan bli likvärdiga. Nej, se till att alla skolor är lika toppenbra och låt ungarna gå i sin närmsta skola. Det finns faktiskt ett värde i att kunna promenera eller cykla till skolan, och att ha sina skolkompisar hyfsat nära där man bor.
En annan tanke, som också har med skoldebatten att göra, är att jag tycker att Björklunds liknelse av betyg vid en höjdhoppsribba haltar mer än lovligt. Snarare är det kunskapsmålen som bör ses som ribban man ska ta sig över. Betygen är vid en höjdhoppsliknelse snarare publiken som applåderar de som klarar och buar åt de som river.

Nåväl. Hur jag ska rösta hade debatten ingen som helst påverkan på (jag har vetat sedan länge vad jag ska rösta på), men det var som sagt en rätt intressant debatt att titta på.