Äntligen!

Bofors - AIK 2-1 sd (0-0, 0-0, 1-1, 1-0)

Äntligen seger, så himla gött.

I ärlighetens namn annars en match som var själva motsatsen till välspelad. Vill man vara lite elak skulle man kunna säga att det syntes att det var ett lag ur form som tog emot ett bottenlag. Men det blev seger för Bofors, och då kvittar det egentligen hur det såg ut. Så sanslöst skönt att äntligen få vinna igen.

Dock måste jag erkänna att det inte riktigt blev den förlösande, euforiska känsla man hade kunnat vänta sig vid första segern efter en tung förlustrad. Delvis såklart på grund av spelet, men kanske framförallt för att AIK:s 1-1 kändes så himla onödigt. De hade egentligen inte skapat särskilt mycket, men så studsar pucken olyckligt efter en skottäckning, rakt till en AIK:are med i princip öppet mål. Sånt som är typiskt i en motgångsperiod helt enkelt. Sen är jag tveksam till om det verkligen var mål. På repriserna på jumbotronen såg det ut som att pucken gick klockrent i ribban, så det vore onekligen väldigt spännande att få se målkamerabilderna. För som det såg ut från läktaren och från de vanliga reprisbilderna känns det väldigt väldigt tveksamt om pucken var inne. Det, känslan att det egentligen borde varit en trepoängare eftersom det nog inte var mål, gör ju också att man inte får riktigt samma sköna känsla som man brukar få efter en seger.

Men oavsett vilket så blev det seger, och den förbannade förlustsviten är bruten. Förhoppningsvis kan det göra att det släpper en del mentala spärrar och att laget börjar hitta tillbaka till den känsla och det spel de har när det går bra. Då kan avslutningen av säsongen bli riktigt angenäm.