Förvirrad morgon
När klockan ringde i morse - jag hade en tvättid så klockan ringde betydligt tidigare än vanligt - blev jag först överraskad. Jag hade lyckats glömma att klockan skulle ringa tidigt, så när jag tittade på klockan och såg att hon bara var sju förstod jag först inte vart ljudet kom ifrån. Jag lokaliserade ljudet till klockan, stirrade förvirrat på den och tänkte "men va fan nu då, du ska ju inte ringa än".
Men jag kom upp. Jag tvättade. Visade sig att det inte var mer tvätt än att jag kunde stryka eftermiddagspasset.
Tack vare det tidiga uppstigandet hade jag det mesta avklarat betydligt tidigare än vanligt, och jag kunde i lugn och ro slå mig och njuta av matinén Dårskapens hus. En film där Hasse Ekman, en av svensk filmhistorias största om ni frågar mig, där storyn är ihopklippt från flera av sina filmer från 40-talet. Något som när filmen släpptes orsakade visst rabalder då framförallt skådespelarna i originalfilmerna, men också vissa recensenter, blev upprörda över att deras dramaroller klippts ihop till en smått absurd crazykomedi. Det kan väl förvisso ifrågasättas om filmens tillblivande är etiskt riktigt utifrån ett upphovsrättsperspektiv, skådespelarna hade ju inte själva valt att medverka i filmen och borde väl ha rätten till sitt eget framförande, men såhär med drygt 60 års perspektiv framstår reaktioner som klart överdrivna. Att klippa ihop olika dramatiska scener så att resultatet blir komedi är ju tämligen harmlöst. Slutresultatet är hur som helst klart festligt och underhållande, även om storyn av förklarliga skäl stundtals är lite rörig. Störst värde har dock filmen som formexperiment och som vad man lite högtravande skulle kunna kalla för filmhistoriskt dokument. Det sistnämnda delvis för att den består av ihopklippta scener från äldre filmer, men framförallt för att dess tillblivelse är sprungen ur det produktionsstopp av långfilmer (filmstoppet kallat) som Föreningen Sveriges Filmproducenter under 1951 införde i protest mot en så kallad nöjesskatt. Genom att helt enkelt klippa ihop sina tidigare filmer till en helt ny film lyckades Hasse Ekman helt enkelt runda filmstoppet.
Det var väl använda en timme och en kvart att se den.
Sedan gjorde jag en himla god gorgonzolapasta, men det, det är en helt annan historia.
Men jag kom upp. Jag tvättade. Visade sig att det inte var mer tvätt än att jag kunde stryka eftermiddagspasset.
Tack vare det tidiga uppstigandet hade jag det mesta avklarat betydligt tidigare än vanligt, och jag kunde i lugn och ro slå mig och njuta av matinén Dårskapens hus. En film där Hasse Ekman, en av svensk filmhistorias största om ni frågar mig, där storyn är ihopklippt från flera av sina filmer från 40-talet. Något som när filmen släpptes orsakade visst rabalder då framförallt skådespelarna i originalfilmerna, men också vissa recensenter, blev upprörda över att deras dramaroller klippts ihop till en smått absurd crazykomedi. Det kan väl förvisso ifrågasättas om filmens tillblivande är etiskt riktigt utifrån ett upphovsrättsperspektiv, skådespelarna hade ju inte själva valt att medverka i filmen och borde väl ha rätten till sitt eget framförande, men såhär med drygt 60 års perspektiv framstår reaktioner som klart överdrivna. Att klippa ihop olika dramatiska scener så att resultatet blir komedi är ju tämligen harmlöst. Slutresultatet är hur som helst klart festligt och underhållande, även om storyn av förklarliga skäl stundtals är lite rörig. Störst värde har dock filmen som formexperiment och som vad man lite högtravande skulle kunna kalla för filmhistoriskt dokument. Det sistnämnda delvis för att den består av ihopklippta scener från äldre filmer, men framförallt för att dess tillblivelse är sprungen ur det produktionsstopp av långfilmer (filmstoppet kallat) som Föreningen Sveriges Filmproducenter under 1951 införde i protest mot en så kallad nöjesskatt. Genom att helt enkelt klippa ihop sina tidigare filmer till en helt ny film lyckades Hasse Ekman helt enkelt runda filmstoppet.
Det var väl använda en timme och en kvart att se den.
Sedan gjorde jag en himla god gorgonzolapasta, men det, det är en helt annan historia.
posted by Nicklas R at 23:28
0 Comments:
Post a Comment
<< Home