Så var det över
Bofors - Malmö 2-3 e str (0-0, 1-1, 1-1, 0-0, 0-1)
Ska man vara noga är det fortfarande en match kvar på säsongen, men i och med att det blev förlust idag försvann chansen till att sluta topp tre och kvalificera sig till direktkvalet. Så alltså slutar säsongen precis när det roligaste ska börja. Igen. Det är tredje säsongen i rad vi missar i förkvalet. Så det är väl som vanligt om man säger. Trist som tusan hur som helst.
Matchen idag var på det hela taget ändå en bra match från BIK. När de gjorde 2-1 kändes det som att det skulle kunna bli tre poäng, och en mycket god chans att ta en plats på topp tre i sista matchen. För de spelade bra, släppte inte till mycket alls bakåt. Men så blev det slarv på offensiv blå (i Power play till på köpet), kontring, friläge och 2-2. Sen ville inte pucken in i förlängningen, och så behövdes bara en dålig straff (och eventuellt att någon åt andra hållet gick in lite för lätt) och så var säsongen i praktiken slut. Fan, jag känner mig inte riktigt färdig med den här säsongen än. Det känns som att den är slut alldeles för tidigt, som att man vill gå på mer hockey. Som att man inte är färdig helt enkelt. Men nu dröjer det ända till september innan det kör igång igen. Det känns nästan som en olidligt lång väntan.
Det enda som återstår att hoppas på nu är att Mora tar poäng mot Malmö i sista omgången, och/eller att Björklöven tar poäng mot Rögle. Inte för att jag önskar Björklöven något gott (snarare tvärtom), men det vore ju faktiskt himla roligt om Malmö med sin höga svansföring inför säsongen missade att ens få kvala. Det gör nästan dagens torsk ännu surare, att veta att Malmö hade varit bortspelade från direktkvalet om vi bara hade lyckats få in en puck till ikväll.
Nåväl, med tanke på vilket skadehelvete Bofors haft hela säsongen har de när allt kommer omkring ändå gjort en godkänd säsong. Visst har det blivit några riktigt bittra förluster, och några förluster för mycket. Och visst har spelet emellanåt varit minst sagt sådär. Men de klarade ändå topp fem i grundserien, och sen trött tyvärr orken i slutspelsserien. Så reslutatmässigt får det allt som allt ändå ses som en godkänd säsong. Men visst, man hade hoppats på mer, det går inte att förneka. Och det är inte utan att man lite halvbittert tänker på hur det kunnat sluta om vi inte drabbats av alla dessa skador. Mängder av hjärnskakningar, någon krånglande ljumske, någon krånglande rygg, något knä men också mängder av konstiga och udda skador. Hur hade det slutat som Skålberg inte varit borta så gott som hela säsongen? Om Calle fått vara med på slutet? Om inte Kindahl fått ännu en hjärnskakning tidigt på säsongen? Om Christian och Björka inte haft sina relativt långvariga skador? Om inte Åkesson fått pungen krossad i förra matchen? Om inte Nisses knä gått sönder? För att bara nämna några av alla de skador som drabbat laget under säsongen. Vad som hade hänt om vi inte drabbats av så enormt mycket skador går bara att drömma om. Men vem vet, kanske försvann chansen till större framgångar redan i första träningsmatchen, när Näsa åkte på sin karriärsändande hjärnskakning. Oavsett vilket satte det tonen för säsongen. Onekligen en ganska trist ton.
Ska man vara noga är det fortfarande en match kvar på säsongen, men i och med att det blev förlust idag försvann chansen till att sluta topp tre och kvalificera sig till direktkvalet. Så alltså slutar säsongen precis när det roligaste ska börja. Igen. Det är tredje säsongen i rad vi missar i förkvalet. Så det är väl som vanligt om man säger. Trist som tusan hur som helst.
Matchen idag var på det hela taget ändå en bra match från BIK. När de gjorde 2-1 kändes det som att det skulle kunna bli tre poäng, och en mycket god chans att ta en plats på topp tre i sista matchen. För de spelade bra, släppte inte till mycket alls bakåt. Men så blev det slarv på offensiv blå (i Power play till på köpet), kontring, friläge och 2-2. Sen ville inte pucken in i förlängningen, och så behövdes bara en dålig straff (och eventuellt att någon åt andra hållet gick in lite för lätt) och så var säsongen i praktiken slut. Fan, jag känner mig inte riktigt färdig med den här säsongen än. Det känns som att den är slut alldeles för tidigt, som att man vill gå på mer hockey. Som att man inte är färdig helt enkelt. Men nu dröjer det ända till september innan det kör igång igen. Det känns nästan som en olidligt lång väntan.
Det enda som återstår att hoppas på nu är att Mora tar poäng mot Malmö i sista omgången, och/eller att Björklöven tar poäng mot Rögle. Inte för att jag önskar Björklöven något gott (snarare tvärtom), men det vore ju faktiskt himla roligt om Malmö med sin höga svansföring inför säsongen missade att ens få kvala. Det gör nästan dagens torsk ännu surare, att veta att Malmö hade varit bortspelade från direktkvalet om vi bara hade lyckats få in en puck till ikväll.
Nåväl, med tanke på vilket skadehelvete Bofors haft hela säsongen har de när allt kommer omkring ändå gjort en godkänd säsong. Visst har det blivit några riktigt bittra förluster, och några förluster för mycket. Och visst har spelet emellanåt varit minst sagt sådär. Men de klarade ändå topp fem i grundserien, och sen trött tyvärr orken i slutspelsserien. Så reslutatmässigt får det allt som allt ändå ses som en godkänd säsong. Men visst, man hade hoppats på mer, det går inte att förneka. Och det är inte utan att man lite halvbittert tänker på hur det kunnat sluta om vi inte drabbats av alla dessa skador. Mängder av hjärnskakningar, någon krånglande ljumske, någon krånglande rygg, något knä men också mängder av konstiga och udda skador. Hur hade det slutat som Skålberg inte varit borta så gott som hela säsongen? Om Calle fått vara med på slutet? Om inte Kindahl fått ännu en hjärnskakning tidigt på säsongen? Om Christian och Björka inte haft sina relativt långvariga skador? Om inte Åkesson fått pungen krossad i förra matchen? Om inte Nisses knä gått sönder? För att bara nämna några av alla de skador som drabbat laget under säsongen. Vad som hade hänt om vi inte drabbats av så enormt mycket skador går bara att drömma om. Men vem vet, kanske försvann chansen till större framgångar redan i första träningsmatchen, när Näsa åkte på sin karriärsändande hjärnskakning. Oavsett vilket satte det tonen för säsongen. Onekligen en ganska trist ton.
posted by Nicklas R at 23:38
0 Comments:
Post a Comment
<< Home