Förbi första hindret

Skulle så klart kunna nämna att jag unnade mig en sovmorgon imorse och råkade sova längre än jag hade trott, eller att jag promenerade iväg till stan på eftermiddagen, eller att jag var uppe hos farmor och lämnade lite grejer som var medskickat från Göteborg, eller något annat vardagligt som hänt idag. Det är också mycket möjligt att jag hade gjort om det inte vore för vad jag hittade i inkorgen här under kvällen.

För ett tag sedan sökte jag ett jobb. Inget ovanligt i sig, det gör jag ju ganska ofta. Men det var ett jobb jag utifrån annonsen och när jag googlade runt lite kände ovanligt starkt för. Man vill ju så klart ha alla jobb man söker, annars vore det ju dumt att söka dem, men vissa känns ändå mer rätt än andra, och det här var ett sådant. Någon dag senare fick jag ett svarsmail där det meddelades att de skulle höra av sig i början av mars ifall man tagit sig vidare eller inte. Så loggade jag in på mailen här under kvällen, såg att det hade trillat in ett mail vars avsändare jag kände igen som den person jag mailat nämnda ansökan till. I det läget kände jag mig ganska säker på att det var det vanliga "tack för visat intresse"-mailet och förberedde mig mentalt på  att mötas av några standardfraser om att det var kul att jag sökt jobbet, men att det var andra som varit mer intressanta. Så fick jag se ämnesraden. "Vi vill gärna träffa dig".
De vill gärna träffa mig.
Herregud herregud herregud herregud herregud herregud herregud herregud herregud.

Så har jag, till sist, fått min chans. Nu är det upp till mig att ta den.