Önska mig lycka till

Idag är det alltså dags. Jag ska åka iväg för att träffa en potentiell arbetsgivare. Det ska bli kul. Själva mötet är inte förrän framemot seneftermiddagen/förkvällen, men jag åker väg redan om någon timme. Dels tar det ju en stund att ta sig till Stockholm, dels vill man ju ha lite marginal när det ska åkas tåg. Man vet ju aldrig om det blir signalfel någonstans.

Nervös? Inte direkt. Det enda jag smånojar lite över är väl att de skulle ha alldeles för höga förväntningar på en. Men just det är jag nog inte ensam om. Och egentligen, so what om de skulle ha höga förväntningar Det är ju i så fall bara ett tecken på att man gjort något rätt.

Så det ska bli roligt som sagt. Spännande att se vad som väntar och hur det kommer gå.

Satt förresten igår och bläddrade i gammal kurslitteratur för att fräscha upp kunskaperna lite grann; man vet ju aldrig om man skulle få någon fråga om det man pluggat. Det var inte utan att man kände sig lite lätt rostig när man öppnade böckerna och började läsa. För även om grundförståelsen för koncepten finns kvar är det ju ändå ett par år sedan jag läste det där, och då har ju detaljerna och de verkligt ingående kunskaperna en tendens att blekna en smula. Så, alltid bra med lite uppfräschning.

En knapp timme kvar, sen är jag på väg.