Strykning i kalendern

Tja, vad kan man säga om den här dagen? Det har väl varit en överlag ganska lugn dag. Har tagit det rätt lugnt men ändå fått en del gjort. Har typ fyllt i föreningens deklaration, tagit en promenad ner till stan för att köpa en vinflaska, börjat lite smått på en jobbansökan av det där slaget som man känner att den måste bli riktigt bra och därför får ta sin tid att skriva, läst vidare i Proust (bara knappt 110 sidor kvar nu!), tvättat håret, fått iväg ett mail för att boka bord på en restaurang i Berlin. Så ja, jag har fått en del gjort helt enkelt.

Att jag städade inför att jag antagligen skulle få besök i helgen var ju dock inte helt nödvändigt. Visade sig idag att de tänkta besökarna fått förhinder och att besöket därmed är uppskjutet på obestämd framtid. Sen behövde det städas i alla fall så det var ju bra ändå att jag fick tummen ur och fick det gjort.
Om jag är besviken över att det tänkta besöket inte blir av? Jo, det kan jag nog inte neka till att jag är lite besviken. Inte jättebesviken, men lite grann. Det hade varit jäkligt roligt, för de som skulle kommit hit är kompisar jag inte sett på länge och det hade varit kul att ta ett par öl och visa dem stan och så vidare. Så visst är det trist att det inte blir av. Men det är sånt som händer, så man får gilla läget liksom. Den besvikelse jag ändå känner handlar väl alltså mycket över att just den här grejen inte blir av. Utan det är väl mer att jag jävligt sällan har något planerat annars, och när det man då har inskrivet i kalendern inte blir av så blir det en större besvikelse än det hade blivit om jag hade haft massa annat inskrivet i densamma. För låt oss vara ärliga, det enda jag har inskrivet i kalendern för hela resten av året är Berlinresan i maj. Det är något jag verkligen ser fram emot, och det ska bli jävligt roligt. Men det är samtidigt ett faktum att det är det enda jag har inplanerat. Och det är först om ungefär om en månad. Så det är egentligen sånt som skaver, att träffas av insikten vilket jäkla undantagstillstånd jag lever i just nu. Att sedan just det här planerade besöket blev inställt är ju som sagt sånt som händer.
Men jag får se det positivt, nu behöver jag ju inte ta ett par dagars uppehåll i läsandet av På spaning efter den tid som flytt. Nu kommer jag nog få reda på hur det går redan den här veckan. Alltid något.

På tal om något helt annat råkade jag nog ha på lite för mycket ost på mina makaroner och köttbullar till middagen idag. Men gott blev det, så struntsamma. Man måste få unna sig lite extra ost ibland.