Försovning?

Om det går att försova sig när man inte har någon tid att passa höll jag på att göra det imorse. Jag vaknade och såg att klockan var 09:40. Tjugo minuter kvar innan den skulle ringa. Jag vände på mig för att försöka somna om och få de sär sista tjugo minutrarnas sömn. Eller i alla fall få ligga och dra mig tills klockan skulle ringa. Jag somnade aldrig om och efter ett tag började det kännas som rätt långa tjugo minuter. Men när man ligger sådär kan det ju ibland kännas som att det gått längre tid än det i själva verket gjort, så jag antog att det var så den här gången också. Efter ytterligare en stund, när det verkligen kändes som att det borde ha passerat tjugo minuter, vände jag mig för att ta en titt på klockan. 10:14. Jag hade uppenbarligen glömt slå på väckarklockan när jag gick och la mig igår. Så då var det bara att studsa upp och dra på sig strumporna och starta dagen.

Under dagen blev det regnigt, och framåt kvällen övergick regnet till snö. Det har snöat rejält. Helt klart tillräckligt för att man inte skulle vara missnöjd med snötäcket om det var december, januari, februari. Det snöar ännu. Riktigt vintervackert utanför fönstret och ut mot parken. Jag gillar det. Dels för att jag gillar snö och tycker det är fint, dels för att det retar folk att det kommer snö nu vid den här tiden på året. Risken är väl dock uppenbar att det inte är mer än slask och kladd kvar imorgon.

Ikväll ska jag komma ihåg att slå på väckarklockan.