Awkward stämning i kassakön

Var nere på arbetsförmedlingen en sväng idag. Någons sorts informationsmöte om ett företag som skulle rekrytera. Jag var egentligen inte särskilt intresserad, visste att det inte var något för mig, men eftersom jag hade fått en inbjudan tyckte jag att jag kunde visa lite god vilja och gå dit. Om inte annat fyller det ju ut aktivitetsrapporten en smula. Som väntat var det väl inte särskilt givande. Men det var inte det jag tänkte fokusera på.

När jag gick därifrån kilade jag in på Willys på hemvägen för att köpa mjölk. Visst handlar jag på Willys ibland, men det brukar inte bli mer än någon enstaka gång per vecka så det är inte den mataffär jag oftast brukar besöka. Nu var det dessutom vid en tid då jag än mer sällan är där. Och vem tror ni jag lyckas hamna typ två personer bakom i kassakön? Hon i huset mittemot, så klart. Herregud, awkward.

Jag vet inte säkert om hon kände igen mig, men jag tror det. Det verkade så, även om jag naturligtvis kan ha övertolkat. Man gör ju lätt det. Fast det känns troligt att hon gjorde det. Jag är i alla fall ganska säker på att hon såg mig. För en tiondels sekund kändes det som att vi såg varandra och att blickarna möttes. Sedan visste jag inte riktigt var jag skulle fästa blicken och gjorde ett dåligt försök att verka oberörd.
Nu nojar jag över att hon ska få för sig att jag är någon sorts creep och att jag typ hade följt efter henne dit. Och så kan jag inte riktigt bestämma mig för om det var mest bra eller mest dåligt att jag inte hamnade på platsen direkt bakom henne i kön. För hade jag gjort det hade jag nog inte kunnat undvika att det slunkit ur mig ett "det här var awkward", och sedan antagligen något i stil med "du, jag hoppas du inte tyckte det var jobbigt eller så med de där breven".

Jag tror att det var mest bra. Men någonstans ligger också min romantiska sida och skriker: "Fatta vilken sweet story det hade blivit. Breven, att hon inte dök upp, all is lost och så plötsligt: ett slumpartat möte i mataffären och så lever de lyckliga i alla sina dagar. Hollywood deluxe!"

Fast typiskt ändå att det hände nu. Bättre läge hade ju nästan inte funnits för ett blygt leende och blickar som möts, så varför kunde inte det här ha inträffat före Det Sista Förslaget?

Men jaja, jag ska väl inte tänka på det. Bättre att återgå till att glömma och gå vidare antar jag.