Glädjande pristagare
Jag är så glad att Tove Folkesson får Aftonbladets litteraturpris.
Ingen författare, inga böcker, har berört mig mer än Tove Folkesson och böckerna om Eva Zachrisson. Det är tre år sedan ge och ta sedan jag läste den första, Kalmars jägarinnor, och än idag blir jag helt knäckt när jag tänker på den. Den träffade mig så jävla hårt. Till en början plockade jag upp den tack vare kopplingen till Kalmar. Ville se om jag kände igen mig. Läsa något från en välbekant miljö. Men den träffade mig rakt i hjärtat. Tog sig rakt in i själen. Det är en av de starkaste läsupplevelser jag någonsin haft.
Men det är inte bara därför jag gläds så åt att Tove Folkesson tilldelas nämnda pris. Det finns även en mer personlig anledning till det. Det är tack vare Tove Folkesson och hennes författarskap som jag själv plockade upp skrivandet på något sånär allvar för några år sedan. Jag har aldrig träffat henne, aldrig haft kontakt mer än att hon för ett par år sedan gillade ett par tweets där jag nämnde hur hennes böcker träffat mig, så det är inte så att jag fått personlig inspiration eller peppning. Det handlar inte om att jag blev inspirerad att försökt skriva som henne, och verkligen inte om motsatsen; att lite självgott tänka "kan hon så kan jag". Det var boken. Orden. Kalmars jägarinnor gjorde något med mig. Språket. Stilen. Berättelsen. Det startade något i mig, väckte något jag inte riktigt visste fanns. Plötsligt började det dyka upp ord. Ord som blev meningar. Meningar som blev stycken. Stycken som började få ett sammanhang. Till sist hade jag blivit den där skrivande människan jag aldrig riktigt trodde jag skulle hitta fram till.
Så tack, Tove Folkesson. Du vet inte om det, men det är dig jag har att tacka för mitt uttryck och för att jag skriver. Och tack, Tove Folkesson, för dina fantastiska jävla böcker. Ölandssången kommer ut i pocket i dagarna. Som jag väntat och längtat. Jag kan knappt bärga mig tills jag kan sjunka ner i soffan, öppna boken och få veta hur det går för Eva.
Grattis till priset, jag kan inte tänka mig en värdigare eller mer välförtjänt pristagare.
Ingen författare, inga böcker, har berört mig mer än Tove Folkesson och böckerna om Eva Zachrisson. Det är tre år sedan ge och ta sedan jag läste den första, Kalmars jägarinnor, och än idag blir jag helt knäckt när jag tänker på den. Den träffade mig så jävla hårt. Till en början plockade jag upp den tack vare kopplingen till Kalmar. Ville se om jag kände igen mig. Läsa något från en välbekant miljö. Men den träffade mig rakt i hjärtat. Tog sig rakt in i själen. Det är en av de starkaste läsupplevelser jag någonsin haft.
Men det är inte bara därför jag gläds så åt att Tove Folkesson tilldelas nämnda pris. Det finns även en mer personlig anledning till det. Det är tack vare Tove Folkesson och hennes författarskap som jag själv plockade upp skrivandet på något sånär allvar för några år sedan. Jag har aldrig träffat henne, aldrig haft kontakt mer än att hon för ett par år sedan gillade ett par tweets där jag nämnde hur hennes böcker träffat mig, så det är inte så att jag fått personlig inspiration eller peppning. Det handlar inte om att jag blev inspirerad att försökt skriva som henne, och verkligen inte om motsatsen; att lite självgott tänka "kan hon så kan jag". Det var boken. Orden. Kalmars jägarinnor gjorde något med mig. Språket. Stilen. Berättelsen. Det startade något i mig, väckte något jag inte riktigt visste fanns. Plötsligt började det dyka upp ord. Ord som blev meningar. Meningar som blev stycken. Stycken som började få ett sammanhang. Till sist hade jag blivit den där skrivande människan jag aldrig riktigt trodde jag skulle hitta fram till.
Så tack, Tove Folkesson. Du vet inte om det, men det är dig jag har att tacka för mitt uttryck och för att jag skriver. Och tack, Tove Folkesson, för dina fantastiska jävla böcker. Ölandssången kommer ut i pocket i dagarna. Som jag väntat och längtat. Jag kan knappt bärga mig tills jag kan sjunka ner i soffan, öppna boken och få veta hur det går för Eva.
Grattis till priset, jag kan inte tänka mig en värdigare eller mer välförtjänt pristagare.
posted by Nicklas R at 23:25
0 Comments:
Post a Comment
<< Home