Spurttanke

En grej jag tänkt lite på med valresultatet är att Sverigedemokraterna för ovanlighetens skull faktiskt gör ett sämre val än mätningarna inför valet visat (det brukar ju annars vara tvärtom). Det tyder ju på att de gjort en svag valspurt och tappat en del röster på slutet. Det tycker jag pekar mot att de tappar stöd när de pressas om sin politik och blir tvungna att prata om annat än sina favoritämnen, och i någon mån släpper masken och visar sin ogenerade rasism. För det är ju just vad som skett i slutet av valrörelsen. Jimmies svarslöshet i utfrågningen, hur deras politik inte hållit ihop när den synats och hur väldigt tydligt de är att de egentligen bara bryr sig om en sak.
I mina ögon visar det hur övriga partier bör handskas med SD. Låt dem inte bara diskutera migration, flyktingar och hårdare tag. Pressa dem om ekonomi, syna deras budget, tvinga bort dem från deras hemmaplan. För då blir det tydligt att de inte har något att komma med, och de avslöjar den ohöljda rasism de annars försöker dölja bakom diverse dimridåer och eufemismer. För särskilt partierna till vänster gäller det att pressa på om välfärd, miljö, skatter, arbetsrättsliga frågor och ekonomisk politik. Valspurten och valresultatet pekar ju på att det är så man stoppar läckaget av väljare ditåt.
Det tragiska är ju bara att de flesta av de andra partierna bara kommer se att SD gått framåt sedan förra valet och gör den enkla tolkningen att mer rasism och att närma sig SD:s politik ännu mer är rätt väg framåt. Den vägen leder rakt ner i avgrunden.


Och nej, jag förstår inte heller hur Ulf Kristersson tänker när han säger sig ska bilda en alliansregering. Med tanke på att han vill framställa sig som den vuxne i rummet som ser allt pragmatiskt och realistiskt är det närmast chockerande verklighetsfrånvänt.