Sorgesamt

Notre Dame, vad säger man? Tragiskt. Inte bara för byggnaden, den går säkert att bygga upp igen, utan också för allt vad det innebär av förlorade konstföremål och kulturskatter. Inte minst för det symboliska, kulturella värdet. Mycket, mycket tråkigt. Det gör mig nedstämd att tänka på vad som just nu pågår.
På ett lätt egoistiskt plan är jag dock glad att jag varit där, att jag hann besöka platsen och byggnaden. Juli 1998. Skulle gissa 13:e juli 1998, men det kan också ha varit 16:e eller 17:e. Det är inte lätt att komma ihåg exakt såhär nästan 21 år senare. Vet dock med säkerhet att vi var på Disneyland den 14:e och 15:e, så då kan det inte ha varit. Undantaget ett par tältsemestrar i Danmark, en helg på Åland tidigt 90-tal och en kryssning till Kiel den första egentliga utlandssemester jag var på. Paris var första stoppet på den familjetågluff vi gjorde den sommaren. Notre Dame en av de givna sevärdheterna. Minns inte mycket från insidan, mest att den som ville kunde tända ett ljus, möjligtvis mot betalning. Däremot minns jag exteriören, den lilla parken just intill, utsmyckningarna. Återstår väl att se hur mycket som kommer finnas kvar och vad som går att rädda. Outsägligt sorgligt, så mycket historia som bokstavligt talat går upp i rök.