Tuesday, June 04, 2019

15 år sedan vi rusade ut i livet

Idag är det 15 år sedan jag tog studenten. Ska inte alls ge mig på att ens försöka summera de femton åren, det har hänt alldeles för mycket, men 15 år. Shit. Det är lång tid. Lika lång tid innan det var det ju fortfarande 80-tal.
Detta till ära kostade jag faktiskt på mig att öppna en halvflaska champagne jag hade liggande i kylen. Det var gott. Drack den faktiskt ur det champagneglas jag fick just på studentdagen.
Fick också ett ryck och tittade på det filmade material jag har från dagen, har ett band där både lokal-tv:s inslag och den hemvideo som filmades fanns. Det var roligt att se hur mycket folk förändrats sedan dess. Höll på att knappt känna igen morsan, och alla andra släktingar och andra gäster var sig också väldigt olika. Eller nästan alla, mormor var sig lik, och farfar var sig också hyfsat lik, likaså farmors kompis Gerd. Det råkar också vara just de tre som hunnit gå bort sedan dess. Kan ju finnas ett samband där. I framförallt inslaget från lokal-tv var det också spännande att se den veritabla orgien i estetiskt tveksamma 00-talsfrisyrer. Anmärkningsvärt nog var det dock bara de trendiga killfrisyrerna som kändes uppenbart tveksamma. Tjejfrisyrerna framstod överlag som fullt normala och ganska tidlösa. Många gånger brukar det ju annars kunna vara tvärtom. En tredje sak som gick att konstatera från filmen är att jag nu såhär 15 år senare kan förstå varför jag inte fick hångla på gymnasiet. Om de trendiga killarna hade tveksamma frisyrer hade jag snarast någon form av lätt stripig antifrisyr som ärligt talat inte var jättesnygg. Nu ursäktas det visserligen något av att det var en varm och solig dag då jag redan där antagligen hunnit svettas en del, men såhär i efterhand får jag nog ge morsan och farsan rätt i att mitt tonårsjag nog hade kunnat dra en kam genom håret någon gång emellanåt. Väldigt roligt att se den videon hur som helst. Det var ett tag sedan sist, och det väcker ju en del minnen till liv det gör det. Gamla ansikten var unga.

Men fan, 15 år. Så sjukt. Nästa år är det alltså precis lika många år som i sången. Jösses.

Just nu för 15 år sedan... jag är lite osäker på tiderna såklart, men antingen satt jag på verandan hemma hos en klasskamrat där vi hade klassförfest, eller så var jag på Statt (på väg till Statt är iofs också ett alternativ). Skulle spontant gissa att vi hade tagit oss till Statt vid det här laget, men jag vet inte säkert. En rolig kväll och dag var det i vilket fall. Jag kommer nog alltid minnas den med värme.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home