Lugn före storm antar jag

Ingen speciell söndag egentligen. Den har väl rullat på ungefär som söndagar brukar göra. Dåligt av hockeylandslaget att tappa en tremålsledning inför sista till förlust i övertid. Bättre av fröken Öberg med ytterligare en medalj. Fast till och med jag, som annars inte tvekar över att glädjas åt norska motgångar, kände djupt, djupt medlidande för norskan som låg trea men tokkroknade så hon knappt kom i mål. Precis som jag gjorde med finskan som bröt staven i längdsprinten och blev så fruktansvärt ledsen. Ibland får man trots allt lägga rivalitet lite åt sidan.

Blir en rejält körig vecka veckan som kommer. Betydligt mer så än vad den såg ut att bli för bara en vecka sedan. Så kan det vara ibland, men pga orsaker är det lite extra frustrerande nu eftersom det inte alls hade behövt bli det. Men men, är väl bara att bita ihop och köra på och hoppas på det bästa. Annat går ju inte att göra. Men jävlar vad skönt det ska bli när deadline är passerad och man bara kan pusta ut och kollapsa i soffhörnet.