Damminfall

Ingen särskild dag egentligen. Jobbat en del. Gjort ett ärende på stan som inte gick helt toppen eftersom jag inte hittade det jag skulle ha tag på. Fick ett infall och både dammsög (om än lite halvhjärtat) och dammtorkade skrivbordet. Nästan så jag förvånade mig själv. Har ägnat kvällen åt att sitta och läsa, sedan slözappa lite efter att boken blev utläst. Har bokat in en kul grej senare i veckan som jag verkligen ser fram emot. Fast det jinxar jag väl bara så det av någon anledning inte blir av om jag nämner, så nu nämner jag inte det mer förrän efteråt.

Såg om den moderna kortfilmsklassikern Hopptornet sent igår kväll. Lysande i all sin anspråkslöshet. Ibland är det nästan så det kryper i kroppen när man ser människornas tvekan och tvivel inför att kasta sig ut. Med små medel lyckas de som gjort filmen förmedla de känslor hopparna upplever, man känner sig själv den där känslan av att vilja men inte riktigt våga. Bestämma sig, ångra sig, ångra sig igen. Tvekan inför det okända, inför att våga. Samtidigt vill man bara skrika gör det. Fundera inte så mycket, bara kör. Klättra upp, ta några resoluta steg, hoppa. Lättare sagt än gjort. Precis som livet i stort.