Som förgjort

Kalmar - Bofors 3-2 (0-2, 2-0, 1-0)

Det är som förgjort. Tappad tvåmålsledning. Insläppt, avgörande mål med 19 jävla sekunder kvar. På något sätt är det typiskt för lag som förlorat några matcher i rad, där självförtroendet inte riktigt finns. Man tappar ledningar. Missar lägen. Hittar vägar att förlora.

På något sätt måste man vända det här. Snabbt och resolut. Får man bara en seger eller två. Får inte lite självförtroende och anspänningen släpper, då kan det gå fort. Men händer det inte inom de kommande max två matcherna, då kan avståndet uppåt bli stort och jobbigt att ta ikapp även fast det är tidigt på säsongen. Noll poäng efter fyra matcher. Det scenariot såg man inte framför sig. Med tanke på motstånd hade fyra fullpoängare varit mindre oväntat. Det känns, som någon utryckte det i sociala medier, nattsvart.

Det som ändå skänker hopp är väl att det de senaste åren påfallande ofta är något tippat topplag som inlett blytungt för att varva upp under säsongens gång och framåt slutet varit glödheta. Man kan ju alltid hoppas att det är vad som väntar oss, även om det nu först och främst handlar om att börja plocka poäng och ta sig ur det absoluta bottenträsket.