10-0!

Bofors - Almtuna 10-0 (5-0, 2-0, 3-0)

Jösses. 10-0. Vad var det som just hände? Jag var där, men jag vet ändå inte riktigt vad det var som utspelades i Nobelhallen denna kväll. 10-0. Sanslöst. Det har jag nog aldrig varit med om förut. 9-0 vill jag minnas en gång för en herrans massa år sedan, och på den gamla Division 2 västra B-tiden på 90-talet vet jag att vi slog Nor med 12-2 en gång. Men tio mål framåt och inget bakåt, det var så vitt jag kan minnas först gången. Överkörning. Utklassning. Som jag såg att någon påpekade i sociala medier gör vi alltså fler mål än vad Almtuna skjuter skott på mål (9). Hatten av. H-a-t-t-e-n a-v.

Inte bra att Thorell fick kliva av efter en smäll mot huvudet. Såg visserligen inte allt för illa ut när han åkte av, han åkte för egen maskin och såg inte alls groggy ut, men man vet ju aldrig med sådana smällan. Publiksiffran kunde gott varit bättre också. Även om det är en på pappret osexig match en regnig kväll helgen före löning tycker jag nog att det bör kunna komma mer än precis över 2000 åskådare. Men det är vad det är. Sedan kan man såklart tycka att två minuters fem mot tre ska vara mål, men är det någon gång man inte ska få utdelning i ett sådant läge är det ju ändå när man redan leder med 6-0 :)

Ett sånt här resultat kommer nog dröja innan man får uppleva igen. Galet. Bra för målskillnaden dock. Från minus tio till noll på en match. Det är inte illa. Och kan ju faktiskt visa sig nog så viktigt som de tre poängen i slutändan. Nio olika målskyttar dessutom, det är starkt. Och kul för Brattström att få hålla nollan i BIK-debuten, även om det i just den här matchen inte krävdes särskilt mycket räddningar för det (ska dock sägas att Almtuna hade en puck i ribban vid ett friläge alldeles i slutet av första perioden, och ett avslut i stolpen i tredje, så lite flyt hade vi också även om det överlag var klasskillnad).

10-0. Jisses. Det trodde man inte när man gick hemifrån. My oh my.