Recensioner, onsdag

Som utlovat, recenssionerna för onsdagens spelningar:

Franz Ferdinand
Redan efter första låten är känslan att både Franz Ferdinand och publiken är mer tända än på Way Out West i fjol. Det är känsla som håller i sej konserten igenom.
Om spelningen i Göteborg var småtrist är det här desto roligare och redan i fjärde låten (Matinée) studsar stora delar av publiken. Och två låtar senare exploderar det, när Take Me Out spelas redan som sjätte låt bli publiken galen. Så gott som alla hoppar upp och ner i takt till musiken.
Kanske är det den senare timme, kanske att bandet hunnit släppa den skiva man ännu inte släppt förra sommaren, kanske något helt annat, men av någon anledning är det här mycket bättre än det Franz Ferdinand jag såg för nästan ett år sedan.

Det går dock inte riktigt att komma ifrån att det nyare materialet inte håller riktigt samma höga klass som den fantastiska debutskivan. Detta märks också på publiken, det är generellt sett låtarna från första plattan som funkar bäst, som skapar mest tryck hos publiken.
Positivt dock att man spelar så pass mycket ändå som man gör från nämnda debutlbum, även om ”Tell her tonight” är djupt saknad.

Stora delar av spelningen står man också med känslan att det här hade varit en fantastisk spelning på en klubb men att den stora Hawaiiscenen tar ner det en aning. Även om Franz Ferdinand har vana från dom stora scenerna känns dom på något sätt inte som dom stora gesternas band.
Men så efter en knapp timme händer något. Det går inte att sätta fingret riktigt på vad det är men plötsligt visar Alex Kapranos att det finns en större pensel att plocka fram. Han visar att han kan vara en stor frontman, synd bara att han inte visar det riktigt hela konserten igenom.

Efter en dryg timme tappar dock konserten lite fart. Man spelar lite mer okända låtar och sänker generellt sett tempot lite grann. Dock bör erkännas att den avslutande, syntiga instrumentallåten är skönt suggestiv.

Betyg: 3,5


Kings of Leon
Det bör sägas direkt, jag har aldrig riktigt lyssnat på Kings of Leon och finner mycket av deras musik som ganska tråkig, ospännande rock.
Det verkar jag dock ganska ensam om att tycka denna kväll.
Det är en närmast makalöst stor publik som letat sej ner till Hawaiiscenen för att bevittna Kings of Leons spelning. Och publiken gillar det, stundtals ser man ett närmast oräkneligt antal kameror i luften och responsen på KoL:s rockmusik är mycket god.

Bandet verkar ge allt dom har för att göra en bra konsert, och även om jag inte fullt ut gillar deras musik kan jag ändå uppskatta att dom faktiskt ger järnet och verkar tro på det dom gör.
Mot slutet blir det dock lite tjatigt och många av låtarna flyter ihop och låter, i mina öron, ganska mycket likadant och slätstruket. Det gör att betyget inte blir högre trots att man får till en bra konsert och ett enormt bifall från publiken.

Betyg: 3