Tonåringar

Nu har tröttheten kommit och det är åter dags att sova. När jag satt på tåget hit idag råkade jag höra några gymnasieungdomar som diskuterade utbildning, politik, livet och världen. Det var så typiskt tonårigt naivt, oinsatt och oreflekterat. Aningslöst kanske man skulle kunna kalla det. Nästan så man kände för att berätta för dem hur det egentligen ligger till. Men det gjorde jag naturligtvis inte, för innerst inne vet man att man varit likadan själv. Det hör till den där åldern att ha en naiv, aningslös och i någon mån svartvit världsbild. Att man sen inte riktigt vill tänka på att man varit sån själv är en annan femma.

Men sova var det jag skulle göra ja. Imorgon är det tisdag, då återupptar jag jobbletandet som legat lite på is över helgen. Just nu fryser jag lite, på tal om is.