Sånt man kan tänka på när man diskar

Slogs av en tanke när jag höll på med disken. Eftersom liberalismen har som utgångspunkt att alla är jämlika, borde inte det innebära att liberalism är möjlig först efter det att den socialistiska drömmen om det klasslösa samhället är uppnådd? Torde inte existensen av ett liberalt samhälle ha som förutsättning att ekonomisk och social jämlikhet först är uppnådd? Och innebär då inte detta att det liberala och kapitalistiska system vi lever i idag är en omöjlig konstruktion då människor de facto föds med skilda sociala och ekonomiska möjligheter? Visst är människor, åtminstone i vår del av världen, jämlika i termer av människorvärde, mänskliga rättigheter, rösträtt och så vidare. Men samtidigt lever vi i ett samhälle där social bakgrund till stor del styr individens möjligheter (det är här man kan prata om socialt arv och så vidare). Det föreligger således en de facto ojämlikhet mellan olika grupper (klasser) i samhället, även om individerna i juridisk och formell mening är att anse som jämlika. Denna ojämlikhet torde vara en omöjlighet för ett liberalt system som bygger på idén om att alla är jämlika och har samma förutsättningar att skapa sin egen framtid. Att ekonomisk ojämlikhet föreligger i ett liberalt samhälle är förvisso naturligt då liberalismen säger att alla är fria att göra sin egna val, men det är den medfödda ojämlikheten som torde vara en omöjlig görutsättning för ett fungerande liberalt system. Därav: Är den socialistiska utopin om det klasslösa samhället en förutsättning för ett fungerande liberalt system? Torde inte liberalismens utgångspunkt att alla föds jämlika innebära att liberalism som samhällsorganisation är möjlig först efter att det klasslösa samhället uppnåtts?

Det var, som sagt, en tanke som slog mig när jag höll på med disken och jag har således inte haft särskilt mycket tid att reflektera kring det. Men det är en tanke det tålls att fundera vidare på.