Inte som jag upplever det

På Aktuellt ikväll nämnde de att det råder hög konkurrens, snart till och med "slagsmål", om högutbildad arbetskraft. Det har jag inte märkt något av. Eller om man vill säga det med lite fler ord, det är en verklighetsbeskrivning jag inte känner igen mig i. Jag är högutbildad (examen på avancerad nivå, goda resultat, prisbelönt examensarbete, en del extrakurser), har sökt massvis med jobb, men har fortfarande inget jobb. Jag har inte fått några erbjudanden, knappt ens blivit kallad till några intervjuer (har blivit en hittills). Så att konkurrensen om den högutbildade arbetskraften skulle vara så hemskt hård är inte riktigt min bild av det hela. Men låt oss ändå för en sekund anta att det faktiskt är så som Aktuellt säger, vad är det i så fall som gör mig så hemskt oattraktiv för arbetsgivare att jag sållas bort redan innan intervjufasen? Är det min allmänbildning, min förmåga att få saker gjorda, pliktkänslan som får mig att aldrig missa en deadline, erfarenheterna från att driva Klubb Perfektion?Rimligtvis inte.
Kanske är jag dålig på att framhäva mig själv och att kommunicera alla mina goda sidor i text. Självskryt har aldrig riktigt legat för mig, så det är inte alls omöjligt att det är så det är. Men med tanke på det stora antal ansökningar jag skickat iväg sedan jag så smått började söka jobb några månader före examen förra våren borde ju ändå någon procent ha resulterat i åtminstone en intervju, om det nu är sådan konkurrens om den högtubildade arbetskraften som Aktuellt gjorde gällande.

Att aldrig komma längre än ett vänligt nej tack-mail är frustrerande. Jag vet att jag är jäkligt bra, jag vet att jag kan mycket, jag vet att jag har så jäkla mycket att ge. Men att aldrig få en chans visa det, det skapar frustration.

Snart får jag väl, med inspiration av George Costanza, ljuga ihop att jag har mångårig erfarenhet som latexförsäljare hos Vandelay Industries. Det kan ju i alla fall inte gå sämre än det redan gör.