Jag borde varit där
Precis som väntat har jag ångrat, och haft ångest över, att jag inte åkte dit. Mer så än jag trodde faktiskt. Särskilt under eftermiddagen när allt fler rapporter därifrån började dyka upp. Men jag tröstade mig med att äta choklad, och att laga gorgonzolasås med champinjoner.
Jag borde naturligtvis ha varit där. Herregud, det är ju Morrissey vi pratar om. Den artist som sannolikt betytt allra mest för mig och mitt liv. Det är inte den artist jag sett flest konserter med, det finns andra vars skivor jag spelat flest gånger. Men han har både solo och som medlem av The Smiths varit den som, av olika skäl, betytt mest. Annika har betytt mycket, Håkan har betytt mycket, BD har betytt mycket, och det finns flera andra som varit viktiga. Men ska jag vara riktigt ärlig är nog Morrissey ändå den som betytt allra mest. Inte minst när jag var som mest nere våren 2006. Då hade Annika ännu inte kommit in i mitt liv, Håkan hade jag då ännu ett något ambivalent förhållande till, och BD hade jag av ren vrånghet då ännu inte börjat lyssna aktivt på (och ja, det är sjukt pinsamt att erkänna). Men Morrissey och The Smiths fanns där. Ringleader of the Tormentors släpptes i samma veva, och blev något av ett soundtrack för perioden. Inte minst blev You Have Killed Me viktig eftersom jag just då tyckte att jag kunde relatera något oerhört till refrängens text. Men jag spelade även Bona Drag en hel del under den perioden, precis som The Queen is Dead, och en del annat. Så Morrissey fanns liksom där då, och han har fortsatt att vara väldigt viktig. Han har betytt oerhört mycket. Så ja, jag borde ha varit där idag. Att få möta honom, hälsa, byta ett par korta ord och tacka för allt han betytt under åren hade varit oerhört stort. Att jag inte åkte dit är det sämsta beslut jag fattat sedan jag gav bort nästan hela min suddgummisamling till Mattis på lågstadiet. Och den gången blev jag lurad till det.
Faktum är att jag sedan det började pratas om att han skulle signera boken i Göteborg har haft inställningen att jag skulle åka dit. Jag vet inte riktigt vad som hände, vad som for i mig, som gjorde att jag inte gjorde det. Jag hade tiden, jag hade pengarna, jag hade möjligheten. Jag har bara mig själv att skylla, men det kommer skava under lång tid framöver att tänka på det.
Jag borde naturligtvis ha varit där. Herregud, det är ju Morrissey vi pratar om. Den artist som sannolikt betytt allra mest för mig och mitt liv. Det är inte den artist jag sett flest konserter med, det finns andra vars skivor jag spelat flest gånger. Men han har både solo och som medlem av The Smiths varit den som, av olika skäl, betytt mest. Annika har betytt mycket, Håkan har betytt mycket, BD har betytt mycket, och det finns flera andra som varit viktiga. Men ska jag vara riktigt ärlig är nog Morrissey ändå den som betytt allra mest. Inte minst när jag var som mest nere våren 2006. Då hade Annika ännu inte kommit in i mitt liv, Håkan hade jag då ännu ett något ambivalent förhållande till, och BD hade jag av ren vrånghet då ännu inte börjat lyssna aktivt på (och ja, det är sjukt pinsamt att erkänna). Men Morrissey och The Smiths fanns där. Ringleader of the Tormentors släpptes i samma veva, och blev något av ett soundtrack för perioden. Inte minst blev You Have Killed Me viktig eftersom jag just då tyckte att jag kunde relatera något oerhört till refrängens text. Men jag spelade även Bona Drag en hel del under den perioden, precis som The Queen is Dead, och en del annat. Så Morrissey fanns liksom där då, och han har fortsatt att vara väldigt viktig. Han har betytt oerhört mycket. Så ja, jag borde ha varit där idag. Att få möta honom, hälsa, byta ett par korta ord och tacka för allt han betytt under åren hade varit oerhört stort. Att jag inte åkte dit är det sämsta beslut jag fattat sedan jag gav bort nästan hela min suddgummisamling till Mattis på lågstadiet. Och den gången blev jag lurad till det.
Faktum är att jag sedan det började pratas om att han skulle signera boken i Göteborg har haft inställningen att jag skulle åka dit. Jag vet inte riktigt vad som hände, vad som for i mig, som gjorde att jag inte gjorde det. Jag hade tiden, jag hade pengarna, jag hade möjligheten. Jag har bara mig själv att skylla, men det kommer skava under lång tid framöver att tänka på det.
posted by Nicklas R at 23:50
0 Comments:
Post a Comment
<< Home