Allt som allt en fin julafton

Så var ännu en julafton över. En himla trevlig julafton. Trist så klart att inte farfar kunde vara med, men det är ju som det är och inte mycket att göra åt. Vi var hur som helst uppe och hälsade på honom på sjukhuset på tidiga eftermiddagen, och gav honom en stor korg med frukt och godis i julklapp. Han var väldigt trött, och det märktes att han var sjuk. Typiskt sådär ynklig som äldre ofta blir när de blir inlagda på sjukhus. Men han hade hyfsat koll på läget och var inte  särskilt förvirrad (för att vara honom i alla fall), och även om man inte alltid hörde vad han sa så pratade han ändå en del och skämtade lite och sådär. Och han tyckte att det var väldigt trevligt att vi var där, man märkte liksom att han uppskattade det väldigt mycket. Men han var som sagt väldigt trött och så, så det var nog lika bra att han fick ligga där, han behöver vila liksom. Och man kände liksom att han är i goda händer, och att han kommer att bli bra, så då slapp man gå och oroa sig för det. Och man kunde delvis också släppa känslan av  att det var så synd om honom som skulle ligga där över jul när man vet att han blev glad för att vi var där, och att han var så trött att han nog mest skulle sova i alla fall.

Vi åkte ifrån sjukhuset strax efter klockan två, och på hemvägen plockade vi upp lite släktingar och paket hos farmor. När vi kom hem var klockan mellan halv tre och tre, så julfirandet körde igång ganska omgående. Det blev Kalle Anka och julbord och julklappar och mitt i paketöppningen skulle farsan iväg till  en granne för att vara tomte, och sen fortsatte paketöppningen och så blev det fika och så var det dags för gästerna att åka hem (då var klockan typ elva) och sen satt jag, min syster och våra föräldrar och tjötade nere i köket. Ett ganska typiskt julfirande med andra ord. Lite utstickande den här gången var, bortsett från farfars frånvaro så klart, att min farbror hade sin hund med sig. Det var ett rätt kul avsteg från de vanliga rutinerna faktiskt. En liten extra krydda liksom. Men det var en väldigt trevlig och fin julafton. Alla blev glada för sina julklappar (exakt vad jag fick återkommer jag till imorrn, men jag är supernöjd), och alla verkade ha en himla trevlig julafton. Även om farfar naturligtvis var saknad så lyckades alla (till och med farmor) koppla bort oron och faktiskt se till att ha en väldigt trevlig jul. Det är tråkigt att han blev sjuk, men det är ju som det är och inte mycket att göra åt utan då får man göra det bästa av situationen. Och det gjorde vi, för det blev som sagt en himla bra julafton.

För övrigt kan farsans framträdande som tomte hos grannen mycket väl ha skapat ett minne för livet hos den lilla tjej som var huvudanledningen till att grannen behövde en tomte. Enligt egen uppgift tappade han nämligen skägget. Skulle inte alls bli förvånad om det blir en sån där grej hon kommer minnas och ha roligt åt under framtida jular, typ "minns ni när tomten tappade skägget". Nu kommer jag sannolikt aldrig få facit på om det blir så, men det känns inte alls osannolikt.

Har för övrigt hävt i mig oerhörda mängde julmust idag. Har inte hållit räkningen men det är säkert ett par liter, minst. Fast det är ju som det ska vara på jul. På julafton ska man helt enkelt kunna dra i sig hur mycket must man vill.

Men en fin och trevlig julafton som sagt. Återkommer under morgondagen.