En sammanfattning

2013 var ett år som kanske inte kommer gå till historien som superbt eller lysande, utan som ett år som likt de flesta andra varit lite upp och lite ner. Det har utan tvekan funnits stunder av briljans och eufori, men också stunder av tvivel, tristess och allmän tölighet. Det senare framförallt på grund av att jag inte heller 2013 lyckades få något jobb, utan nu varit ledig på heltid i nästan 1,5 år. Det började visserligen bra med att jag blev kallad till intervju för ett av de första jobb jag sökte under året. Jag fick inte jobbet, men det kändes ändå som en framgång att åtminstone få komma på intervju. Sedan har dock framgångarna varit få, och raden med nej tack har blivit allt längre. Tungt såklart. Och efter den senaste vågen av nej tack i mitten av december har jag börjat bli jäkligt less och opeppad på det här med jobbsökande överhuvudtaget. Precis som i slutet av 2012 är känslan att jag behöver en framgång snart, en än så liten framgång, för att inte helt tappa jobbsökarsugen. Jag är överlag ganska bra på att ta och hantera motgångar, men det finns ändå en gräns vid vilken det krävs en framgång för att väga upp motgångarna. Jag känner själv att den gränsen inte är långt borta. Nu ska det väl i ärlighetens namn sägas att det inte bara är de nej tack jag fått på jobbansökningar som spelar in här, utan det är också en del annat som gått emot under hösten. Tänker då framförallt på den ofrivilliga flytten från Kalmar, och att jag är jäkligt osugen på att bo och bygga ett liv här i stan. Nästa år (2015 alltså) fyller jag 30, och jag är inte alls där jag hade tänkt mig att vara varken geografiskt, karriärmässigt eller socialt vid det här laget. Inte för att jag haft några konkreta planer eller tankar, jag  tycker det är mycket mer spännande att hålla alla dörrar öppna och se vart livet för mig, men jag hade ju inte direkt tänkt vara ledig på heltid och bo i Karlskoga vid den här tiden i livet. Kombinerat med att jobbjakten går så himla trögt är det en insikt som slår hårt. Så ja, gränsen för hur många motgångar jag klarar utan en framgång närmar sig, av olika skäl, i allt raskare takt. Jag vill ha en framgång. Nu!


Men naturligtvis har 2013 också bjudit på magi och briljans. Bortsett från jobbletandet och den ofrivilliga flytten har det varit helt okej, rentav ganska bra år. Trots att jag var utan internet under ett par veckor under senvintern/förvåren. Det göttiga började redan under en av årets första helger då jag och en kompis först avnjöt en god middag och sedan såg Elliphant under en väldigt rolig kväll på Popidyll. Nöjes- och festmässigt fortsatte det sedan med fler popidyllkvällar, kanske med kvällen i april då Nordpolen spelade som absoluta höjdpunkt, under våren. Samt en briljant klubbspelning med The Hives på Palace (av alla ställen) i februari.

Ganska tidigt på året, tror det var i slutet av februari, kom ett ytterst trevligt telefonsamtal om att vi skulle få ytterligare ett stipendium för vår magisteruppsats. Exakt vilket stipendium (1:a eller 2:a pris) skulle vi dock få veta först vid prisutdelningen. Så den 17:e april var det så dags att sätta sig på tåget mot Växjö för att åka och få vårt pris. Det var en solig men blåsig dag, och när tåget anlände till Växjö klev jag på den sedan IKEA-kursen sommaren innan inte alls obekanta bussen mot campus, där utdelningen skulle ske. Vi åt lunch och lyssnade på ett föredrag, och sedan var det dags för prisutdelning. Vi vann första pris! Helt underbart. Och när jag kom hem låg nya Håkan Hellström-skivan och väntade i brevlådan. Fantastisk dag. Klart som tusan jag satte mig i solskenet på uteplatsen och drack ett glas vid på eftermiddagen.

Sverige vann vm-guld i hockey och jag blev tokig på TV4 som bröt för 7-8 minuters reklam mitt i guldfirandet efter slutsignalen. Under finalen regnade det som tusan, och det hade varnats för åska. Men som tur var bröt åskan aldrig ut under matchen, och hade den gjort det hade jag för ovanlighetens skull ignorerat det och tittat färdig i alla fall. Några dagar tidigare hade jag ätit årets bästa middag då jag hade morsan och farsan på besök och vi bestämde oss för att äta på Hamnkrogen. Jag valde avsmakningsmenyn (med vinpaket), och det var himmelskt.

Så kom sommaren, lång och varm men vad jag kan minnas sällan sådär jobbigt tokhet. Det blev ett gäng trevliga utflykter, till exempelvis Björkborn, ett par museer, Lunedet. Och jag hade en väldigt rolgi sommarfest. Plötsligt dök det upp ett sms med en fråga om jag var sugen på att jobba som funktionär på Way Out West, det var jag och vips var det bestämt att jag skulle dit. Vistelsen där blev en riktig toppenhelg. Trivdes med jobbet, såg ett gäng riktigt bra konserter och hade roligt. Och så träffade jag en kompis som jag tidigare bara haft mailkontakt med, bara en sån sak. Missade förvisso en del konserter jag gärna hade sett i och med att jag jobbade, men å andra sidan hade jag ju inte varit där om det inte var för funktionärsjobbet, så allt jag  hann se var ju en bonus.

Under september och slutet av augusti tog jag tillvara så gott jag kunde på de veckor jag hade kvar i Kalmar. Blev en hel del tid på uteplatsen, där jag satt och hade det fantastiskt gött med bra musik och ett glas vin eller två i solskenet. Men det blev också några promenader (framförallt under de sista veckorna tog jag några riktiga långpromenader runt stan), en hel del väldigt trevlig läsning och så mycket livsnjutande jag bara hann med (bland annat genom några av de beryktade vin- och musikkvällar då jag släcker lamporna och lyssnar på musik och dricker vin i mörker). Under september hann jag även med ett par sista fantastiska kvällar på Popidyll. Kvällar jag är väldigt glad för då det hade känts snopet att lämna Kalmar utan att få besöka Söderport och Popidyll en sista gång innan flytten.

Jag flyttade från Kalmar, vilket väl i sig inte var någon höjdare, men hösten har inte varit utan sian ljusglimtar och glädjeämnen den heller. Jag hade en väldigt trevlig utekväll då vi först var på hockey och sen satte oss och drack några glas och tjötade. Jag fyllde år och fick massa fina presenter och var på en muntert underhållande pjäs. Senare under hösten skaffade jag en ny dator, vilekt var ganska nödvändigt eftersom det fanns extremt lite utrymme kvar på hårddisken på den gamla men också visade sig bli ett rejält lyft då den nya är väldigt mycket snabbare än den förra. Jag har varit på betydligt fler hockeymatcher än jag brukar, och Bofors har under större delen av säsongen gjort det riktigt bra. Så kom julen och var avslappnat härlig och skön, trots att farfar tyvärr blev sjuk och inlagd på sjukhus dagen före julafton (han mår bättre nu och är utskriven från sjukhuset). Även nyårsafton och festligheterna där blev väldigt trevlig och rolig.


Så 2013 var ett år med både toppar och dalar, medgångar och motgångar. Karriärmässigt gick det milt uttryckt inget vidare, men på andra håll har jag haft jäkligt roligt, trevlig och stundtals fantastiskt. Det kommer kanske inte utmärka sig som ett toppenår, men som de allra flesta år har det bjudit på både roligheter och tråkigheter. Kanske kommer jag i slutändan att minnas året som det år då jag gick från att mest hänga i baren till att tillbringa allt mer tid på dansgolvet. Sista gångerna på Popidyll hamnade jag rentav på dansgolvet redan innan bandet hade spelat...


Det var en tillbakablick på 2013, imorgon återkommer jag med några förhoppningar inför 2014.