Ett år sedan Kalmar
Ett år sedan jag flyttade från Kalmar idag. Saknar tiden där nere. Jag trivdes bra, och jag gillade staden. Kvällarna på Popidyll/Söderport var fantastiska (jag saknar dem svårt), Frans Hällqvist sålde de bästa strumporna, det var en bra pormenadstad. Jag hade det bra där nere helt enkelt. Sista året var jag dessutom jäkligt snygg eftersom jag hittat en salong jag verkligen synkade med och som var riktigt bra. Sedan jag flyttade därifrån har varken håret eller skägget varit riktigt lika snyggt igen.
När jag flyttade därifrån trodde jag i ärlighetens namn inte att jag skulle bo kvar här ett år senare. Det skulle ju bara bli tillfälligt tills jag fick ett jobb. Det är det fortfarande. Fast det där med att få ett jobb har ju dessvärre visat sig lite knepigare än man hade hoppats på. Så jag går här och befinner mig i någon sorts limbo. Jag bor här, men vill inte riktigt skapa mig ett liv, för att inte riskera att fastna. Vi får hoppas att det ordnar till sig snart.
Ett år alltså. Shit. Minns fortfarande Kalmar som om det vore igår. Läser fortfarande lokalnyheterna där nerifrån. Tittar på bilderna jag tog under mina promenader runt staden sista tiden jag bodde där och minns. Tänker mig tillbaka. Kan nästan känna vinden från havet, solvärmen på uteplatsen och känslan av Kvarnholmens kullerstensgator under skosulorna, doften när man klev in genom dörrarna på Söderport. Det var goda tider.
***
För att byta ämne till något helt annat har jag fått en jäkligt irriterande propp i örat igen. Känns ungefär som när jag hade vatten i örat i somras, fast den här gången kan det omöjligt vara vatten i örat. För jag hade det när jag vaknade imorse, och så vitt jag vet har jag varken duschat eller sprutat in vatten i örat i sömnen. Så jag antar att det är någon form av vaxhistoria. Hemskt irriterande hur som helst. Men jag får väl göra lite tryckutjämningar och se om det ger med sig. Känns som att det sitter lite lösare än det gjorde i somras, så jag har ändå hyfsat hopp om att det ska släppa.
***
Blev för övrigt lite nojig av helt andra anledningar imorse. När jag slog mig ner för att äta frukost hade det stannat en skåpbil från någon saneringsfirma utanför köksfönstret. Det är så klart inte nojighetsskapande i sig, men när det började springa folk i skyddsoveraller (såna där tunna, vita som brottsplatsundersökare brukar ha på film ni vet) och gasmasker i trapphuset var det inte utan att man började noja lite lätt. Man tänker ju lite att antingen har det dykt upp skadedjur i huset, eller så har någon dött och blivit liggande ett tag och så måste den lägenheten saneras. Fast det rimligaste är väl att det är något betydligt mindre dramatiskt. Även om skyddskläder och gasmasker sätter fart på fantasin.
***
Till sist måste jag bara säga att jag blir så himla trött på folk ibland. Pratar så klart om de tröttsamma reaktionerna på att SVT klippt lite i Pippi Långstrump. Tycker att det var ett bra beslut av SVT. Det som är bortklippt har ingen som helst betydelse för serien som helhet, det kan upplevas som kränkande, och det är ett klart mossigt sätt att uttrycka sig. Kan liksom inte se vad det finns att uppröras över. Sen kan jag i och för sig tycka att SVT inte hade behövt göra en grej av det, utan de hade kunnat göra klippen och sända porgrammen utan att det skulle bli massa rabalder. Då gör de en bra grej, men man slipper hela den tröttsamma diskussionen och alla tröttsamma troll som tycker att det viktigaste i världen är att få säga sådant som är sårande och/eller kränkande för andra. Det är lite samma sak som att det alltid blir ett himla liv när skolor ska införa en köttfri dag i veckan. Köttfria dagar är toppen, men det finns ingen anledning för skolan att göra en stor sak av det. Servera, säg, falafel en dag och ungarna kommer tycka det är toppen. Servera falafel och slå på stora köttfri dag-trumman och vissa föräldrar kommer gå i taket.
Det är samma sak med äldre, omklippta barnprogram. Klipp bort de kränkande delarna och visa programmen -> barnen gillar programmen, ingen blir kränkt, föräldrarna märker ingen skillnad. Alla vinner. Slå på stora nu har vi klippt om programmet-trumman, och det blir ett jäkla liv som alla på sätt och vis förlorar på. Det bästa vore förstås om det gick att göra en grej av sådant här utan att det skulle bli ett himla liv. Men eftersom det tyvärr inte går kan jag känna att man lite får välja sina strider. Huvudsaken är att visa rasismfri version av Pippi, då är det bättre att bara göra klippen utan att göra en stor grej av det.
När jag flyttade därifrån trodde jag i ärlighetens namn inte att jag skulle bo kvar här ett år senare. Det skulle ju bara bli tillfälligt tills jag fick ett jobb. Det är det fortfarande. Fast det där med att få ett jobb har ju dessvärre visat sig lite knepigare än man hade hoppats på. Så jag går här och befinner mig i någon sorts limbo. Jag bor här, men vill inte riktigt skapa mig ett liv, för att inte riskera att fastna. Vi får hoppas att det ordnar till sig snart.
Ett år alltså. Shit. Minns fortfarande Kalmar som om det vore igår. Läser fortfarande lokalnyheterna där nerifrån. Tittar på bilderna jag tog under mina promenader runt staden sista tiden jag bodde där och minns. Tänker mig tillbaka. Kan nästan känna vinden från havet, solvärmen på uteplatsen och känslan av Kvarnholmens kullerstensgator under skosulorna, doften när man klev in genom dörrarna på Söderport. Det var goda tider.
***
För att byta ämne till något helt annat har jag fått en jäkligt irriterande propp i örat igen. Känns ungefär som när jag hade vatten i örat i somras, fast den här gången kan det omöjligt vara vatten i örat. För jag hade det när jag vaknade imorse, och så vitt jag vet har jag varken duschat eller sprutat in vatten i örat i sömnen. Så jag antar att det är någon form av vaxhistoria. Hemskt irriterande hur som helst. Men jag får väl göra lite tryckutjämningar och se om det ger med sig. Känns som att det sitter lite lösare än det gjorde i somras, så jag har ändå hyfsat hopp om att det ska släppa.
***
Blev för övrigt lite nojig av helt andra anledningar imorse. När jag slog mig ner för att äta frukost hade det stannat en skåpbil från någon saneringsfirma utanför köksfönstret. Det är så klart inte nojighetsskapande i sig, men när det började springa folk i skyddsoveraller (såna där tunna, vita som brottsplatsundersökare brukar ha på film ni vet) och gasmasker i trapphuset var det inte utan att man började noja lite lätt. Man tänker ju lite att antingen har det dykt upp skadedjur i huset, eller så har någon dött och blivit liggande ett tag och så måste den lägenheten saneras. Fast det rimligaste är väl att det är något betydligt mindre dramatiskt. Även om skyddskläder och gasmasker sätter fart på fantasin.
***
Till sist måste jag bara säga att jag blir så himla trött på folk ibland. Pratar så klart om de tröttsamma reaktionerna på att SVT klippt lite i Pippi Långstrump. Tycker att det var ett bra beslut av SVT. Det som är bortklippt har ingen som helst betydelse för serien som helhet, det kan upplevas som kränkande, och det är ett klart mossigt sätt att uttrycka sig. Kan liksom inte se vad det finns att uppröras över. Sen kan jag i och för sig tycka att SVT inte hade behövt göra en grej av det, utan de hade kunnat göra klippen och sända porgrammen utan att det skulle bli massa rabalder. Då gör de en bra grej, men man slipper hela den tröttsamma diskussionen och alla tröttsamma troll som tycker att det viktigaste i världen är att få säga sådant som är sårande och/eller kränkande för andra. Det är lite samma sak som att det alltid blir ett himla liv när skolor ska införa en köttfri dag i veckan. Köttfria dagar är toppen, men det finns ingen anledning för skolan att göra en stor sak av det. Servera, säg, falafel en dag och ungarna kommer tycka det är toppen. Servera falafel och slå på stora köttfri dag-trumman och vissa föräldrar kommer gå i taket.
Det är samma sak med äldre, omklippta barnprogram. Klipp bort de kränkande delarna och visa programmen -> barnen gillar programmen, ingen blir kränkt, föräldrarna märker ingen skillnad. Alla vinner. Slå på stora nu har vi klippt om programmet-trumman, och det blir ett jäkla liv som alla på sätt och vis förlorar på. Det bästa vore förstås om det gick att göra en grej av sådant här utan att det skulle bli ett himla liv. Men eftersom det tyvärr inte går kan jag känna att man lite får välja sina strider. Huvudsaken är att visa rasismfri version av Pippi, då är det bättre att bara göra klippen utan att göra en stor grej av det.
posted by Nicklas R at 00:33
0 Comments:
Post a Comment
<< Home