Oväntat samtal och hattens snara återinförande

Idag när jag stod och lastade in plastskräp i återvinningsbehållaren för plast blev jag tilltalad av en äldre herre med orden "vad härligt det är att sortera". Sedan fortsatte han med att berätta hur mycket bättre det är nu för tiden när man sorterar och inte bara vräker ner allt på samma ställe (som man gjorde förr). Så där stod vi och hade ett litet kort samtal om sopsortering (eller samtal och samtal, det var nog i ärlighetens namn 90% monolog). Så kan det gå.

På tal om något helt annat har jag kommit fram till att det här med att bära hatt borde införas igen. Inte som någon modegrej eller av stilighetsskäl, utan för att det skulle underlätta de sociala formerna i samhället. För som det är nu om man möter en lös bekantskap på gatan blir ju många lite osäkra på hur de ska agera. Ska jag säga hej? Är en igenkännande nick tillräckligt? Räcker det med ett leende? I ett hattbärande samhälle slipper man de bryderierna, för då är det ju bara att lyfta på hatten. Det är inte massa alternativ att välja emellan som kan missförstås eller misstolkas, utan det som finns är att lyfta på hatten och that's it. Det finns inte olika grader i det, ett hattlyft kan inte missförstås, och så ser det ju de facto rätt elegant ut också. Bara fördelar alltså. Så jag uppmanar alla att verka för hattbärandets snara återinförande (själv förordar jag den höga hatten, men i stort sett vilken hatt som helst går bra).