Tuesday, November 04, 2014

Tungt, frukansvärt tungt

Bofors - Björklöven 5-6 sd (2-1, 2-1, 1-3, 0-1)

Fram till att det var 14 sekunder kvar trodde jag att jag skulle få sätta rubriken "Äntligen!" på det här inlägget. Men då fick Björklöven in en kvittering till 5-5, och så var den kvällen förstörd.

Det är alltid surt att förlora, men det här var nog säsongens (hittills) suraste, bittraste, jobbigaste, mest knäckande förlust. För en gångs skull kändes det som att det studsade med, som att Bofors var tillbaka där de ska vara och spelade riktigt bra. Men så gick det åt helvete i alla fall. Vad tusan sak man göra?
4-2 och kontroll över matchen blev, efter en jäkligt billig utvisning 4-3, sen kom 4-4 av bara farten. Bofors repade dock mod och gjorde 5-4. Men så kom den där jävla orättvisa kvitteringen när det återstod 14 pyttiga sekunder, och i förlängingen fullbordades tragedin med ett jäkla slumpmål med mindre än minuten kvar. Så fruktansvärt orättvist. Bofors var bättre än Björklöven, Bofors PP funkade äntligen (alla fem mål i PP ikväll), det kändes, som sagt, som att det för en gångs skull studsade lite med. Allt bara grinar emot. När matchen var slut ville man mest bara sätta sig ner och gråta. Så förbaskat tung och sur förlust. Det kändes ju som att trenden höll på att vända. Vad var det egentligen som hände?

Man kan argumentera för att man borde kunna hålla en tvåmålsledning inför sista på hemmaplan. Man skulle kunna påstå att det är ganska dåligt att släppa in sex mål på hemmaplan. Man kan hävda att Gistedt borde ha tagit ett eller två av målen (de andra kom efter skymningar samt ett välplacerat direktskott efter en svår sidledsförlyttning). Men i grund och botten tycker jag att BIK spelade bra idag, det kändes som att de var på gång, som att det var nu förlustsviten skulle brytas och en gloriös klättring i tabellen inledas. Trots att Björklöven går upp till 4-4 kämpar de ändå in ett nytt ledningsmål, och bara det gör dem så jävla värda att vinna. Men det grinar emot så jävla mycket. 15 sekunder, en skymning av målvakten, god natt. Det finns ju bara inte.

Lite extra surt kanske att en billig utvisning på en BIK:are tyvärr blir avgörande. Det är i stort sett det enda misstaget domaren gör i matchen, och tråkigt nog får det av betydelse för matchens utgång då Björklöven får 4-3 i det PP:t, får ny energi av det och sen gör 4-4 av bara farten. Utan den där utvisningen hade Bofors bara spelat av sista perioden och så hade vi, äntligen, kunnat inkassera en seger. Men visst, man ska inte skylla domaren när vi gör alla våra mål i PP. Dock är det svårt att släppa tanken, om domaren inte hade gjort ett misstag där, om han inte hade varit så lättkränkt att han samtidigt gav en annan BIK:are en tvåa för att ha protesterat mot utvisningen. Då hade vi äntligen fått jubla.

Vi får väl ta med oss att det äntligen lossnade i powerplay, att vi ändå gör fem mål, att spelet överlag var bra större delen av matchen (bra mycket bättre än Björklöven), och att både Björka och Olofsson börjat göra mål igen. Men just nu känns det svårt att tänka på något positivt. Just nu känns det bara som att det här var smällen som sänkte skeppet. Seger och det hade blivit en boost för självförtroende och det skulle mycket väl kunnat bli riktigt islossning och seger i några matcher i rad. När det nu blev förlust, och särskilt när förlusten kom som den gjorde, är känslan att det istället kan ha tagit rejält på lagets redan sargade självförtroende, och jag skulle inte bli förvånad om det blir 2-3 förluster till på raken. Jag hoppas dock att jag har fel och att det bara är kvällens omedelbara besvikelse som talar. Jag brukar vara bra på att ganska omedelbart börja sikta på nästa chans efter en motgång, och att använda motgångar som bränsle/motivation, men just nu har jag inte orkat tänka så lång. Det blev nog en lite för svår motgång för mycket den här gången. Just nu är jag bara deppig och besviken. Den här typen av förluster är så jäkla sura.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home