Om BIK bara inte hade kladdat på blålinjen

Så Malmöjäklarna knep SHL-platsen alltså. Det var ju trist. Inte för att jag har några som helst sympatier för Leksand (snarare tvärtom), men det hade varit roligt att se Malmö misslyckas när de var så jäkla kaxiga inför säsongen. Skadeglädje är ju som bekant rätt gött. Sen hade det så klart också varit roligt att se dem misslyckas eftersom Malmö var det lag SHL inför säsongen allra helst ville ha upp. Fast nu åkte ju Leksand ur, så ur just den aspekten går det väl ändå hyfsat jämnt upp. Ju mer man kan jävlas med SHL-pamparna desto bättre.
I någon mån kan jag också tycka att Malmö inte ens var förtjänta av att spela direktkval med tanke på att de gjorde en rätt usel slutspelsserie. Och så gnager det förstås lite i huvudet att hade det inte varit för att BIK kladdat på offensiv blå (i pp till och med om jag minns rätt) så att Malmö kunnat kontra in kvitteringen, då hade de aldrig tagit sig vidare till direktkvalet. Man kan bli bitter för mindre.

I helt motsatt ände får väl ändå Södertäljes degradering till ettan sägas vara ett av tidernas största hockeyfiaskon? Uttalad målsättning att gå upp, en jättesatsning för att göra det, och så slutar det med att man åker ur. Jisses. Det man tappar i skadeglädje på att Malmö gick upp får man väl ta igen där.

På tal om något helt annat åkte jag alltså med farmor och hämtade Garbo hos veterinären i förmiddags. Eller åkte med och åkte med, det var jag som körde. Första gången jag körde fram och tillbaka till Karlstad minsann. Ingen större bedrift, men nu är jag en erfarenhet rikare.