Jag kommer komma tillbaka
Läste just igenom mitt inlägg från imorse. Var nog väl kategorisk när jag slog fast att storstadssemestrar med familjen är ett avslutat kapitel. Var nog i viss mån trötthet som talade där. Visst, det lär inte bli något inom den närmsta framtiden, men sedan ska man aldrig säga aldrig. Skulle exempelvis någon, som nu, fylla år och vilja åka bort någonstans kommer jag naturligtvis åka med. Vad jag egentligen menade var nog att nästa gång jag åker till Berlin så blir det inte med familjen. Nästa gång jag åker dit blir det med kompisar, och så gott som uteslutande för att utforska nattlivet. För det blev det inte så himla mycket av den här gången. Det underbara besöket på indieklubb så klart, och så gick vi till en mycket trevlig liten bar driven av ett mikrobryggeri och drack finöl i måndags. I övrigt var det väl lite si och så med nattlivsutforskandet. Fanns funderingar på att gå ut och klubba igår, men den allmänna energin fanns inte riktigt där hos någon, och jag hade ingen större lust att dra dit utan sällskap, utan klubbandet får vänta till nästa gång jag åker till Berlin. För en nästa gång kommer det att bli, förhoppningsvis inom en inte alltför avlägsen framtid. För det finns en hel del kvar att se och utforska och göra, inte minst sådant som inte riktigt faller inom ramen för en familjesemester.
På det stora hela har det hur som helst varit en mycket trevlig resa. Personligen hade jag väl velat ägna lite mindre tid åt turistiga sevärdheter och mer till att absorbera atmosfären, känslan och stämningen, men åker man med familjen får man ju acceptera att det blir rätt turistigt. Det som grämer mig en del med just sevärdheter är att vi aldrig kom iväg till Sanssouci, som ligger strax utanför stan. Det var ungefär den enda sevärdhet jag verkligen ville se då det är ett av mina absoluta favoritslott, men andra i gruppen hade andra önskemål och att åka ut till Potsdam blev inte särskilt prioriterat då det ändå är en liten bit att åka. Personligen hade jag väl hellre åkt dit än att gå på DDR- och murmuseerna (de historierna kan man ju), men eftersom det fanns starka önskemål om just de museerna och de låg inne i stan (=enklare att ta sig till) fick det bli det istället. Nu låter det som att jag sågar det, men det är absolut inte så jag menar. De inrättningarna var intressanta på sitt sätt även om man kunde det mesta innan, och värda sina besök, det är mer att jag tycker det är lite synd att Sanssouci, som jag försökt sälja in sedan det blev bestämt att vi skulle till Berlin, inte blev av (och att jag nog prioriterat lite annorlunda om det hade varit upp till mig). Men det är väl också en grej att ta nästa gång man kommer dit. Klubba fram till morgonen och sedan ta tåget till Potsdam och titta på slott. Låter väl som en plan?
Den där kvällen på indieklubben var som sagt fantastisk. För min personliga del en av resans absoluta höjdpunkter. Det var första gången sedan september 2013 som jag kunde gå ut och dansa till "min" musik. Och som jag dansade. Tog det lite lugnt, tog en öl och kände in stället när jag kom dit, men på något vänster hamnade jag sedan på dansgolvet och utöver ett par toalettbesök och ett par vändor till baren för att köpa öl blev jag kvar där hela kvällen/natten tills jag gick därifrån. Hade tänkt var där i någon timme eller så först, men jag hade så roligt att jag blev kvar till en bit efter fem. Då var stället långt ifrån att stänga, men det hade tunnat ur en del med folk och som jag nämnde härom dagen hade jag i bakhuvudet att jag skulle bli tvungen att kliva upp senast vid tio så när det körde igång en låt jag inte kände igen och som inte kändes som en instant hit kändes det som att det kunde passa att gå. Sedan hade jag lite otur med bytena i tunnelbanan och fick vänta en hel del så jag var inte hemma förrän drygt en timme senare. Fick ett god morgon av brödförsäljaren på vår station av vilken jag köpte en chokladcroissant, och gick sedan med ett leende på läpparna på vägen mellan stationen och vår port. Det var en fantastisk kväll. På så många sätt. På vägen till klubben skrev jag en tweet som löd "Driver runt i Berlinnatten. Ensam. Njuter.", det sammanfattar hela grejen ganska bra. Visst är "driver runt" en sanning med modifikation eftersom jag hade ett tydligt mål, men det var lite den känslan man hade. Känslan av ett litet äventyr, en exkursion, och ett lufthål från familjen och det ständiga sällskapet. Samtidigt en möjlighet att på riktigt faktiskt ta del av vad man lite slarvigt skulle kunna kalla det äkta Berlin, av urbanismen och natten, en känsla av att såväl utforska som vara en del av något, och att iscensätta sig själv som delaktig snarare än att helt uppenbart vara turist. En smak av dekadens om man så vill. Besöket på klubben var underbart, kvällens absoluta höjdpunkt, men i någon mån var det också en del av en större helhetsupplevelse som började redan när jag tog beslutet att åka iväg. I den meningen var det bra att ingen ville/orkade hänga med. Att jag åkte iväg på helt egen hand förhöjde det hela, och hade jag haft sällskap hade det blivit en helt annan upplevelse. Det är svårt att förklara det hela med ord, men jag tror ni förstår ganska bra vad jag menar. Hur som helst var det en helt magiskt underbart fantastisk kväll, och jag insåg hur mycket jag faktiskt saknat att gå på indieklubb, och att kunna ta del av ett ordentligt nattliv.
En annan fantastisk upplevelse under resan skedde tidigare samma kväll som jag var på indieklubb. Middagen på Heising. Jag ska inte berätta för mycket om det eftersom det skulle kunna påverka upplevelsen, men det var riktigt bra mat och fantastisk känsla och atmosfär över det hela (plus att lokalen och miljön var magisk). Från att man ringde på dörren när man kom (ja, man ringde på dörren) till det att man gick några timmar senare var det en totalupplevelse. Med marginal den bästa restaurang jag varit på. Ska ni åka till Berlin så bara måste ni boka bord där (dock är restaurangen ganska liten, bara 7-10 bord, så boka i relativt god tid). Efter middagen åkte jag sedan hem till lägenheten, bytte om, kollade vilken U-bahn som var lämplig, och åkte iväg. Men det har jag ju redan berättat om.
En rolig detalj som kan nämnas var att första kvällen, när vi åkt in till stan för att hitta någonstans att äta, var det enormt mycket poliser på ett ställe. En hel busslast poliser satt i just en buss, och det stod en polis mitt i korsningen och dirigerade trafiken för att skapa fri väg. Strax därefter dundrade en stor jäkla kortege med polisbilar och limousiner och en jäkla massa motorcykelpoliser förbi. Vi undrade naturligtvis vad det var för höjdare som var ute och åkte. Det var även avspärrat en hel del runt förbundsdagen, som låg bara en liten bit bort längs floden, och i luften svävade ständigt en helikopter som tycktes spana och hålla koll. Det hela verkade dock ha något med Israel att göra då det vajade några israeliska flaggor på några flaggstänger utanför, och vi hade gått förbi ett gäng bussar i vars fönster fanns en skylt med både Tysklands och Israels flaggor ovanför bussens destination (vi gissade att det var någon form av transport för journalister eller liknande). Vi undrade förstås vad det var som var på gång, så vi googlade när vi kom hem. Visade sig att det var Israels president som var på besök för att fira att det var 50 år sedan Tyskland och Israel etablerade diplomatiska relationer. Så antagligen var det han som åkte förbi i kortegen, och då förstår man ju att det är mycket poliser och säkerhet. Men rätt fräckt ändå att ha sett en sån grej, särskilt som det skedde helt och fullt av slump.
Nu har jag blivit ganska långdragen inser jag. Kontentan av det hela är hur som helst att det varit en väldigt trevlig resa, och jag kommer definitivt åka tillbaka till Berlin. Hade väl inte haft något emot att stanna ett par dagar till. Samtidigt som det naturligtvis också känns lite skönt att vara hemma och kunna få vara lite för sig själv och så (att vara så tätt inpå varandra som man är när man är ute och reser såhär blir ju rätt påfrestande efter ett tag, då kan i alla fall jag börja längta efter att få vara ifred), för att inte tala om hur lyxigt det känns att kunna mobilsurfa som man vill utan att det riskerar att bli orimligt dyrt. I vissa situationer blir man ju lite lätt handikappad när man inte kan använda telefonen som man är van. En petitess kan tyckas (särskilt som vi hade wifi i lägenheten), men likväl en grej som är en fördel med att ha kommit hem.
Avslutningsvis kan jag meddela att när man flyger med Air Berlin får man ett hjärta av Lindt-choklad när man stiger av planet. Så hädanefter ska jag aldrig flyga med något annat flygbolag.
På det stora hela har det hur som helst varit en mycket trevlig resa. Personligen hade jag väl velat ägna lite mindre tid åt turistiga sevärdheter och mer till att absorbera atmosfären, känslan och stämningen, men åker man med familjen får man ju acceptera att det blir rätt turistigt. Det som grämer mig en del med just sevärdheter är att vi aldrig kom iväg till Sanssouci, som ligger strax utanför stan. Det var ungefär den enda sevärdhet jag verkligen ville se då det är ett av mina absoluta favoritslott, men andra i gruppen hade andra önskemål och att åka ut till Potsdam blev inte särskilt prioriterat då det ändå är en liten bit att åka. Personligen hade jag väl hellre åkt dit än att gå på DDR- och murmuseerna (de historierna kan man ju), men eftersom det fanns starka önskemål om just de museerna och de låg inne i stan (=enklare att ta sig till) fick det bli det istället. Nu låter det som att jag sågar det, men det är absolut inte så jag menar. De inrättningarna var intressanta på sitt sätt även om man kunde det mesta innan, och värda sina besök, det är mer att jag tycker det är lite synd att Sanssouci, som jag försökt sälja in sedan det blev bestämt att vi skulle till Berlin, inte blev av (och att jag nog prioriterat lite annorlunda om det hade varit upp till mig). Men det är väl också en grej att ta nästa gång man kommer dit. Klubba fram till morgonen och sedan ta tåget till Potsdam och titta på slott. Låter väl som en plan?
Den där kvällen på indieklubben var som sagt fantastisk. För min personliga del en av resans absoluta höjdpunkter. Det var första gången sedan september 2013 som jag kunde gå ut och dansa till "min" musik. Och som jag dansade. Tog det lite lugnt, tog en öl och kände in stället när jag kom dit, men på något vänster hamnade jag sedan på dansgolvet och utöver ett par toalettbesök och ett par vändor till baren för att köpa öl blev jag kvar där hela kvällen/natten tills jag gick därifrån. Hade tänkt var där i någon timme eller så först, men jag hade så roligt att jag blev kvar till en bit efter fem. Då var stället långt ifrån att stänga, men det hade tunnat ur en del med folk och som jag nämnde härom dagen hade jag i bakhuvudet att jag skulle bli tvungen att kliva upp senast vid tio så när det körde igång en låt jag inte kände igen och som inte kändes som en instant hit kändes det som att det kunde passa att gå. Sedan hade jag lite otur med bytena i tunnelbanan och fick vänta en hel del så jag var inte hemma förrän drygt en timme senare. Fick ett god morgon av brödförsäljaren på vår station av vilken jag köpte en chokladcroissant, och gick sedan med ett leende på läpparna på vägen mellan stationen och vår port. Det var en fantastisk kväll. På så många sätt. På vägen till klubben skrev jag en tweet som löd "Driver runt i Berlinnatten. Ensam. Njuter.", det sammanfattar hela grejen ganska bra. Visst är "driver runt" en sanning med modifikation eftersom jag hade ett tydligt mål, men det var lite den känslan man hade. Känslan av ett litet äventyr, en exkursion, och ett lufthål från familjen och det ständiga sällskapet. Samtidigt en möjlighet att på riktigt faktiskt ta del av vad man lite slarvigt skulle kunna kalla det äkta Berlin, av urbanismen och natten, en känsla av att såväl utforska som vara en del av något, och att iscensätta sig själv som delaktig snarare än att helt uppenbart vara turist. En smak av dekadens om man så vill. Besöket på klubben var underbart, kvällens absoluta höjdpunkt, men i någon mån var det också en del av en större helhetsupplevelse som började redan när jag tog beslutet att åka iväg. I den meningen var det bra att ingen ville/orkade hänga med. Att jag åkte iväg på helt egen hand förhöjde det hela, och hade jag haft sällskap hade det blivit en helt annan upplevelse. Det är svårt att förklara det hela med ord, men jag tror ni förstår ganska bra vad jag menar. Hur som helst var det en helt magiskt underbart fantastisk kväll, och jag insåg hur mycket jag faktiskt saknat att gå på indieklubb, och att kunna ta del av ett ordentligt nattliv.
En annan fantastisk upplevelse under resan skedde tidigare samma kväll som jag var på indieklubb. Middagen på Heising. Jag ska inte berätta för mycket om det eftersom det skulle kunna påverka upplevelsen, men det var riktigt bra mat och fantastisk känsla och atmosfär över det hela (plus att lokalen och miljön var magisk). Från att man ringde på dörren när man kom (ja, man ringde på dörren) till det att man gick några timmar senare var det en totalupplevelse. Med marginal den bästa restaurang jag varit på. Ska ni åka till Berlin så bara måste ni boka bord där (dock är restaurangen ganska liten, bara 7-10 bord, så boka i relativt god tid). Efter middagen åkte jag sedan hem till lägenheten, bytte om, kollade vilken U-bahn som var lämplig, och åkte iväg. Men det har jag ju redan berättat om.
En rolig detalj som kan nämnas var att första kvällen, när vi åkt in till stan för att hitta någonstans att äta, var det enormt mycket poliser på ett ställe. En hel busslast poliser satt i just en buss, och det stod en polis mitt i korsningen och dirigerade trafiken för att skapa fri väg. Strax därefter dundrade en stor jäkla kortege med polisbilar och limousiner och en jäkla massa motorcykelpoliser förbi. Vi undrade naturligtvis vad det var för höjdare som var ute och åkte. Det var även avspärrat en hel del runt förbundsdagen, som låg bara en liten bit bort längs floden, och i luften svävade ständigt en helikopter som tycktes spana och hålla koll. Det hela verkade dock ha något med Israel att göra då det vajade några israeliska flaggor på några flaggstänger utanför, och vi hade gått förbi ett gäng bussar i vars fönster fanns en skylt med både Tysklands och Israels flaggor ovanför bussens destination (vi gissade att det var någon form av transport för journalister eller liknande). Vi undrade förstås vad det var som var på gång, så vi googlade när vi kom hem. Visade sig att det var Israels president som var på besök för att fira att det var 50 år sedan Tyskland och Israel etablerade diplomatiska relationer. Så antagligen var det han som åkte förbi i kortegen, och då förstår man ju att det är mycket poliser och säkerhet. Men rätt fräckt ändå att ha sett en sån grej, särskilt som det skedde helt och fullt av slump.
Nu har jag blivit ganska långdragen inser jag. Kontentan av det hela är hur som helst att det varit en väldigt trevlig resa, och jag kommer definitivt åka tillbaka till Berlin. Hade väl inte haft något emot att stanna ett par dagar till. Samtidigt som det naturligtvis också känns lite skönt att vara hemma och kunna få vara lite för sig själv och så (att vara så tätt inpå varandra som man är när man är ute och reser såhär blir ju rätt påfrestande efter ett tag, då kan i alla fall jag börja längta efter att få vara ifred), för att inte tala om hur lyxigt det känns att kunna mobilsurfa som man vill utan att det riskerar att bli orimligt dyrt. I vissa situationer blir man ju lite lätt handikappad när man inte kan använda telefonen som man är van. En petitess kan tyckas (särskilt som vi hade wifi i lägenheten), men likväl en grej som är en fördel med att ha kommit hem.
Avslutningsvis kan jag meddela att när man flyger med Air Berlin får man ett hjärta av Lindt-choklad när man stiger av planet. Så hädanefter ska jag aldrig flyga med något annat flygbolag.
posted by Nicklas R at 00:05
0 Comments:
Post a Comment
<< Home