Gött!

Bofors - Asplöven 5-3 (0-1, 1-2, 4-0)

Det här var en match där man fick känna det mesta man kan känna på en hockeyläktare. När Asplöven gjorde 0-3 en bit in i andra kändes det ganska tröstlöst. Sedan vände BIK i tredje, och efter några svårt nervpirrande minuter i slutet lyckades de avgöra i tom bur. Då var det istället glädje och eufori. Däremellan hade man känt både frustration över slarvigt spel, upprördhet över domslut och tja, ungefär allt man kan känna på en hockeyläktare som sagt.
BIK började annars ganska bra. Skapade en hel del heta chanser. Sen fick Asplöven in första målet efter slarv i försvarszon, och då blev det väl kanske lite nerver. Även om BIK skapade chanser fick de inte riktigt till avsluten. Så gjorde Asplöven både 0-2 och 0-3 på spelvändningar, där särskilt det ena  kom efter horribelt agerande av BIK. På något jäkla sätt lyckades de gå bort sig så till den grad att Asplöven kunde komma fyra mot en. Då hade det krävts en smärre mirakel för att inte skulle bli mål. BIK fick dock med sig ett mål innan pausvilan, och i tredje började de få in puckarna och lyckades lite smått bragdartat vända på steken. Riktigt skön seger. Men det satt långt inne, och det var väl inte helt nödvändigt att bjuda gästerna på en tremålsledning. Det var andra hemmamatchen i rad nu som det blev så spännande och omtumlande att jag var tvungen att ta en promenad runt kvarteret för att lugna nerverna när jag kom hem.

Och för er som inte kunnat sova för att ni undrat så: Visst blev det en långpromenad idag. Strax under en och en halv timme tror jag att jag var ute. Det var riktigt skönt. Lite halt på sina ställen, men skönt. Nu slipper ni undra om det.