Kluvna känslor

Såg att en av mina absoluta favoritböcker från senare år, Tove Folkessons Kalmars jägarinnor, ska bli film. Måste erkänna att jag har lite kluvna känslor inför det. Kul såklart eftersom det är en favorit och det kan bli en väldigt bra film, och leder förhoppningsvis till att ännu fler hittar fram till boken. Samtidigt lite läskigt/jobbigt på det där sättet det alltid är när favoritböcker blir film. Man skapar sig ju bilder i huvudet när man läser, och filmen kommer ju av förklarliga skäl alltid se ut på ett helt annat sätt. Man vill ju liksom ha kvar sin egen högst personliga bild och upplevelse av boken, och inte få den förstörd av filmen. Jag tror ju exempelvis att huvudpersonerna kommer se helt annorlunda ut i filmen mot hur jag har tänkt mig dem när jag läst. Något som i värsta fall skulle kunna få konsekvensen att jag ser skådespelarna/filmkaraktärerna framför mig när jag läser seriens tredje del, som det enligt vad jag hört arbetas på just nu. Så ja, kul och fruktansvärt välförtjänt att boken blir filmad, men samtidigt lite kluvet i och med att jag har en så pass stark relation till boken.


På tal om något helt annat tittade jag på Inför ESC ikväll. Kan inte säga att jag är direkt stormförtjust över årets panel. Var för sig har jag inget emot någon av dem utan de platsar alla fyra. Men som helhet tycker jag inte att det fungerar. De skulle ha behövt blanda upp lite så att panelen inte bara består av (mello)artister. Det skulle behövas en annan typ av blick, någon som kommer från ett annat håll och som lyssnar på ett annat sätt. Som det är nu blir det väldigt likriktat i omdömen, hur de pratar om bidragen, och inte minst i synen på musik och vad som definierar bra respektive dåligt. Herregud, bara som när de i tisdags började yra om att Storbritanniens bidrag lät som Coldplay. Det gjorde det verkligen inte, det lät snarare som något One Direction hade ratat. Personligen hade jag gärna sett någon som är kritiker till yrket i panelen. Kan tänka mig att sådana som Gradvall, Markus Larsson, Hanna Fahl skulle kunna tillföra en hel del, eller varför inte Per Sinding-Larsen som ändå redan finns på SVT. Men bara att det blir lite mer blandning så att inte hela panelen kliver in med i stort sett samma perspektiv och sätt att lyssna på musik. Årets panel känns för likriktad. Och då har jag inte ens gått in på att deras poängutdelning får en att fundera på om de sitter och är packade...

Nästa år borde jag få vara med i panelen. Då jäklar hade de fått se hur det ska gå till.
Fats allra helst skulle man ju vilja ha tillbaka den gamla nordiska panelen med Jostein och Eirikur och gänget. Det var tider det.


Det var väl ungefär vad jag hade att säga för tillfället.