Urlakad, less och vad jag absolut inte behövde

Vi firade alltså farmors 80-årsdag idag. Det var väl trevligt och så, men den där typen av släkttillställningar får mina introverta sidor att göra sig påminda. Allt tjatter, alla som pratar i munnen på varandra, de ofta ganska ointressanta samtalsämnena, det suger energin ur mig. Jag blev sittande längre än jag tänkt, och när jag väl gick därifrån var jag mer eller mindre fullständigt urlakad.
Kom hem, kände att jag behövde en öl för att tja, lugna nerverna eller nåt. Så jag bytte byxor (de jag haft när jag gick iväg till farmor hade både hundhår och hunddräggel på sig) och knallade iväg till Red Brick, det närmsta jag har ett stamhak. Så när jag kommer dit är det stängt. Kronstängt. Det var visserligen tänt, men gallergrinden framför dörren var stängd och låst. Har inte varit så nära att gråta sedan jag minns inte när. All den lilla energi jag hade kvar, all den lust jag pumpat upp under den korta promenaden hemifrån, det bara försvann. Nu är jag bara trött och less och tycker allt är värdelöst. Behövde verkligen få sitta vid den där bardisken för mig själv och dricka en öl och titta på folk ikväll.

Gå till ett annat ställe? Uteslutet. Dels tappade jag lusten totalt. Dels skulle jag inte kunna slappna av på samma sätt någon annanstans. Det är ju så med stamställen.

Varför reddan inte var öppet vet jag inte. Lönelördag, det borde ju vara full rulle. Hittar ingen information någonstans, och kvällens energilöshet blandas med rädsla att min favoritbar håller på att slå igen för gott. Skulle det hända förlorar jag min sista oas och fristad här i stan. Det vore fruktansvärt.