Utemiddag

Morsan ringde på föreftermiddagen. Sa att de skulle gå ut och äta idag (min syster och hennes kille var i stan över helgen) och frågade om jag ville följa med. Klart jag ville. Blir man bjuden på restaurang kan man faktiskt offra sig och äta middag redan vid hemskt tidiga halv tre. Åt en god men kanske inte superb gorgonzolapasta med oxfilé och avslutade med en synnerligen utmärkt gino. Trevligt.

Gick sedan hem och slökollade lite OS. Kände att jag var förjäkla trött och seg så tog en liten promenad runt kvarteret för att piggna till. Fast det hjälpte inte så mycket för när jag sedan kom in och slog mig ner i soffan igen tog det inte lång stund innan jag nickade till.
Att det blev en svensk medalj är väl kul, men jag är ju som jag är så jag har svårt att känna den där riktiga glädjen över ett silver när guldet var så nära. Å andra sidan hade jag varit svinsur om hon blivit fyra och missat medalj så det ska inte överdrivas. Gött att det börjar trilla in lite medaljer redan såhär i början så man slipper gå och vänta.

Och den där vurpan i cykelloppet. Jösses. Skönt att det gick bra. Först när man såg kraschen och hur hon blev liggande var jag övertygad om att hon brutit nacken. Man kan ju undra hur rimligt det är med den där sortens nedförsbackar med tanke på att cyklisterna utöver hjälmen är helt oskyddade. Fast nu verkar det ju enligt vad som sägs ha gått förhållandevis bra (vad nu det innebär) och det är ju skönt det.