I mål

Så var mitt första nanowrimo över. Rent formellt återstår i och för sig sådär 40 minuter, men jag har skrivit färdigt inom ramen för det hela för i år. 60425 ord blev det till slut, strax över 2014 ord per dag i snitt. Det känns ändå bra jobbat. Jag känner mig nöjd och stolt. Fan, jag gjorde det liksom, jag klarade det. Även om jag hade en plan måste jag erkänna att jag först kände mig tveksam inför hur det skulle gå. Det kändes lite läskigt och svindlande där i början. Men jag började och det flöt på och jag låg stadigt över det snitt som krävdes för att klara de där femtiotusen orden. Fast mest stolt är jag kanske att jag klarade det trots att den berättelse jag började med kändes genomskriven och klar efter ungefär 35000 ord. Då tvivlade jag mer på om jag skulle klara målet på femtiotusen än vad jag nog gav sken av. Jag fick tänka om och på något jäkla sätt gick det vägen, med marginal dessutom, trots att jag då fick börja skriva på en helt ny berättelse som jag inte alls hade någon direkt plan för mer än en lös idé som har legat i huvudet ett tag. Jag vet inte hur det riktigt gick till men på något sätt började det också flyta på bra och orden och karaktärerna kom liksom bara till mig. En bit över 25000 ord har jag skrivit på den berättelsen, så där har jag en bra grund att bygga vidare på. Jag klarade det. Femtiotusen ord och lite till på en månad. En början, en mitt, ett slut och en till början. Det känns grymt.

Något bättre vin blev det dock inte. Har haft lite känningar i halsen idag också så det kändes bättre att skjuta på tills jag och mina smaklökar är helt krya. Firade istället med en liten chokladbit och kopp rykande äppelglögg. Är egentligen inget större fan av glögg, men den här var god. Fick den i julklapp förra året och tyckte att den kunde passa bra att ta nu. Sedan ska väl tilläggas att det kanske inte borde kallas glögg egentligen, det verkade mest vara äppelmust smaksatt med druvsaft, kanel och ingefära. Gott var det hur som helst. Och det lenade i halsen. Som en liten belöning till mig själv passade jag också på att förhandsboka nya skivan med Säkert! som kommer nästa år. Både cd:n och vinylen (den limiterade genomskinliga vinylen) naturligtvis. Man vill ju ha en så komplett Annika-samling som möjligt.

Som jag nämnt tidigare kommer jag ta helt ledigt från skrivandet imorgon. Sedan är planen att jag ska börja gå igenom den genomskrivna manusutkastet på fredag med förhoppningen/målet att ha ett hyfsat läsbart andra utkast till nyår. Först därefter är jag redo att låta någon annan få läsa.

Hur som helst så känns det som att det var ett bra beslut att jag anmälde mig till nanowrimo. Det är skönt att ha mål och deadline att arbeta emot. Det blir så mycket lättare att faktiskt se till att få något gjort då. Hade jag inte anmält mig dit, och hade jag inte hela tiden kunnat se exakt hur många ord jag skrivit varje dag, hur jag låg till mot målet och så vidare, då hade det antagligen tagit betydligt längre tid att skriva berättelsen. Om den överhuvudtaget hade blivit skriven. Det blir mycket lättare att prioritera skrivandet när man har en tydlig tidsgräns att jobba emot. Har jag bara en hygglig idé och en rimlig möjlighet sett till tid och livssituation i övrigt kommer jag nog absolut köra igen nästa år. Fast vem vet, vid det laget kanske min debutroman redan finns i butikshyllorna...