Kluvenhet
Vet inte om ni minns det men för ett par, tre veckor sedan fick jag som en del i en rekryteringsprocess genomföra ett intelligenstest och ett personlighetstest?
Fick hur som helst veta i dag att jag inte gick vidare i den processen. Tråkigt såklart, särskilt som det var ett jobb jag väldigt, väldigt, väldigt gärna ville ha, men det är som det är och sånt är livet liksom. Det var dessutom rätt väntat eftersom jag inte hört något ifrån dem förrän nu. Och jag tog mig ju i alla fall förbi det första steget, det är ju också en framgång. Nu är det väl bara upp till mig att bli tillräckligt framgångsrik för att kunna rub it in om min väg någon gång skulle korsa deras.
Fast känslan inför att gallras bort efter ett personlighetstest är i någon mån ändå kluven.
På ett sätt är det ganska skönt. Jag vet att jag inte valdes bort för att jag underpresterade på en intervju, och jag behöver inte älta något jag kunde gjort bättre. Jag gjorde vad jag kunde, men för den här tjänsten ville de ha en annan typ av personlighet och då är det så och inte mycket jag kan göra. Man har ju de personlighet man har liksom, sedan kan man agera och anpassa sig utifrån det, men själva grunden är ju svår att ändra. Här ville de gissningsvis ha någon som är mer extrovert och gladlynt, och det är inte mer med det. Jag kan se varför man väljer den vägen för just den här aktuella tjänsten.
Samtidigt är det såklart också svårt att inte ta det en smula ja, personligt. En liten känsla av att inte riktigt vara god nog som person eller att det är något fel på ens personlighet. Särskilt som jag upplevde testet som något trubbigt och de inte kunnat bilda sig en uppfattning utifrån att faktiskt prata med mig. Visst är jag mer åt det introverta hållet och kan säkert uppfattas en smula reserverad emellanåt, men jag är samtidigt verbalt begåvad och har inga problem med att vara social. Fast det syns ju inte riktigt i den typen av tester.
Så ja, att falla på ett sådant test är kluvet. Även fast jag inte har några större problem med att jag inte gick vidare i just den här rekryteringen. För som jag sa, sånt är livet, och uppenbarligen fanns det andra kandidater som var mer rätt just den här gången. Min chans kommer komma.
PS. Kikade precis på mitt testresultat igen på kul och ser att det finns ett delresultat jag verkligen vill ifrågasätta. Det kan bero på ordvalen i resultatredovisningen men av det resultatet att döma verkar jag vara superegoist. Jagfokuserad och egennyttig till max. Den bilden känner jag inte alls igen mig i. Jag ser mig snarare som väldigt caring och mån om det allmänna bästa. Jag kanske inte alltid gillar att göra andra tjänster, men jag gör det, och stundtals kan jag vara alldeles för osjälvisk och snäll och hjälpsam. Och ska jag vara ärlig är det väldigt sällan jag gör saker för egen vinning överhuvudtaget. Så just det resultatet hade varit spännande att se vad det baseras på. Jag säger inte att resultatet är fel, det kan ju vara jag som har en skev självbild, men jag känner inte alls igen mig i det.
Fick hur som helst veta i dag att jag inte gick vidare i den processen. Tråkigt såklart, särskilt som det var ett jobb jag väldigt, väldigt, väldigt gärna ville ha, men det är som det är och sånt är livet liksom. Det var dessutom rätt väntat eftersom jag inte hört något ifrån dem förrän nu. Och jag tog mig ju i alla fall förbi det första steget, det är ju också en framgång. Nu är det väl bara upp till mig att bli tillräckligt framgångsrik för att kunna rub it in om min väg någon gång skulle korsa deras.
Fast känslan inför att gallras bort efter ett personlighetstest är i någon mån ändå kluven.
På ett sätt är det ganska skönt. Jag vet att jag inte valdes bort för att jag underpresterade på en intervju, och jag behöver inte älta något jag kunde gjort bättre. Jag gjorde vad jag kunde, men för den här tjänsten ville de ha en annan typ av personlighet och då är det så och inte mycket jag kan göra. Man har ju de personlighet man har liksom, sedan kan man agera och anpassa sig utifrån det, men själva grunden är ju svår att ändra. Här ville de gissningsvis ha någon som är mer extrovert och gladlynt, och det är inte mer med det. Jag kan se varför man väljer den vägen för just den här aktuella tjänsten.
Samtidigt är det såklart också svårt att inte ta det en smula ja, personligt. En liten känsla av att inte riktigt vara god nog som person eller att det är något fel på ens personlighet. Särskilt som jag upplevde testet som något trubbigt och de inte kunnat bilda sig en uppfattning utifrån att faktiskt prata med mig. Visst är jag mer åt det introverta hållet och kan säkert uppfattas en smula reserverad emellanåt, men jag är samtidigt verbalt begåvad och har inga problem med att vara social. Fast det syns ju inte riktigt i den typen av tester.
Så ja, att falla på ett sådant test är kluvet. Även fast jag inte har några större problem med att jag inte gick vidare i just den här rekryteringen. För som jag sa, sånt är livet, och uppenbarligen fanns det andra kandidater som var mer rätt just den här gången. Min chans kommer komma.
PS. Kikade precis på mitt testresultat igen på kul och ser att det finns ett delresultat jag verkligen vill ifrågasätta. Det kan bero på ordvalen i resultatredovisningen men av det resultatet att döma verkar jag vara superegoist. Jagfokuserad och egennyttig till max. Den bilden känner jag inte alls igen mig i. Jag ser mig snarare som väldigt caring och mån om det allmänna bästa. Jag kanske inte alltid gillar att göra andra tjänster, men jag gör det, och stundtals kan jag vara alldeles för osjälvisk och snäll och hjälpsam. Och ska jag vara ärlig är det väldigt sällan jag gör saker för egen vinning överhuvudtaget. Så just det resultatet hade varit spännande att se vad det baseras på. Jag säger inte att resultatet är fel, det kan ju vara jag som har en skev självbild, men jag känner inte alls igen mig i det.
posted by Nicklas R at 23:58
0 Comments:
Post a Comment
<< Home