Hanna Järver

Var alltså nere vid sjön ikväll och såg Hanna Järver uppträda på flotten. Det var bra. Dock den typen av spelning och artist som hade vunnit på en scen eller lokal som är lite tätare, där man som publik kan komma lite närmre. Flottscenen ute i sjön har sina poänger, men ibland kommer man som publik lite för långt ifrån. Spelningen hade också vunnit på, och förtjänat, en publik som fattade grejen, en publik som var där för att faktiskt se konserten och visste vad det var de såg. Då hade det kunnat bli magi, nu lyckades folk under delar av konserten sorla sönder det hela med sitt loja pladdrande om annat. Gratiskonserter drar ju tyvärr till sig en del folk som inte primärt är där för konserten. Den typen av människor tycker jag borde skämmas. Antingen tittar du på konserten eller så stannar du hemma (eller håller i alla fall käften tills spelningen är över). Det handlar om respekt gentomt såväl artist som övrig publik. Själva spelningen i sig var som sagt var bra, hade jag satt betyg hade jag nog delat ut tre starka plus (med en mer lämplig lokal och en publik som visste vad det handlade om hade det blivit en fyra). Hade personligen velat höra ett par låtar till från debut-EP:n Närke. Med viss reservation för att jag kan minnas fel fick vi "bara" Alabamatröjan, Kan nästan lova och titelspåret från den, jag hade själv gärna hört Anekdoter också, och eftersom jag tillhör den generation jag gör hade det såklart varit grymt kul om hon hade spelat Koka-Kola själ. Men man kan inte få allt, och trots att hon hittills inte släppt mer än ett album, en EP och ett gäng singlar har hon ju en hel hög grymma låtar att välja bland. Av de sånger vi fick höra ikväll är jag själv lite extra förtjust i ovan nämnda Alabamatröjan och Närke; Nu är du Göteborg; Jävla 80-tal och den grymt dansvänliga versionen av Manna Manna.