Promenadhändelser

Häromdagen när jag var ute på promenad, alldeles här i närheten, mötte jag en man på cykel. Kanske runt 50-årsåldern, ingen jag alls kände igen. Just som vi passerar varandra vänder ha sig mot mig. Tittar på mig. Sedan säger han, i ton som om han hälsar men också med ett svagt uppfodrande drag, "bira, bira, bira", tar en så kort konstpaus situationen tillåter och fortsätter, "bärs, bärs, bärs". Cyklar vidare.

Jag hinner inte svara något. Lätt förbryllad över det nyss inträffade. Några meter senare började jag skratta. Vilken perfekt absurd händelse. Där har jag min anekdot om jag någonsin är gäst i en talkshow.