En uppgift att ta med en nypa salt

Inga direkt uppseendeväckande aktiviteter idag heller. Läsning, godis, matinéfilm. Det sistnämnda den himla trevliga Kyss henne! (1940). Thor Modéen är bäst.
Under kvällen tittade jag på första avsnittet av hockeyns historia. Det var bra, men jag hade gärna sett mer (och mer detaljerat) fokus på 20-, 30- och 40-talen, mer djuplodande om hur hockeyn faktiskt kom till och etablerades i Sverige. Sedan kan jag personligen också tycka att det känns en aning tillspetsat att säga att hockeyn var i stort sett okänd ända fram till VM i Stockholm 1949. Det har utsetts svenska mästare sedan tidigt 20-tal, många klubbar bildades eller införde hockey på programmet betydligt tidigare än 49 (det som idag heter BIK men som när det begav sig hette IFK Bofors började exempelvis med hockey 1943-44) och i exempelvis ovan nämnda matiné (som alltså spelades in 1940) förekom en scen med hockeytema då Åke Söderbloms unge bankir gör entré iförd hockeyutrustning. Detta talar i mina ögon emot att ishockey som sport skulle varit i stort sett okänt före 1949. Inte minst det sistnämnda då en bred och folklig komedi vid tiden knappast skulle ha använt en referens till en för folkflertalet helt okänd sport, vill rentav minnas att en av filmens affischer pryddes av en Söderblom i hockeyutstyrsel. Sedan var det kanske inte någon direkt stor sport i jämförelse, men uppgiften att den för gemene man skulle ha varit okänd bör nog tas med en nypa salt och placeras i facket för dramaturgiskt berättande.