Skumtomtar och rödvin

På det hela taget en lugn söndag. Ätit några skumtomtar, druckit ett glas rödvin. Blev sittande och tittade på Insidan ut i eftermiddags. Bra film, men för mig som kan vara en smula sentimentalt och nostalgiskt lagd var det kanske inte det bästa filmen att titta på. Blev helt förstörd. Tårarna rann större delen av filmen och någon gång satt jag rentav och fulgrät med hulkningar och allt. Den kändes om man säger så.

Imorgon är det väl tillbaka till vardagen lite mer på allvar. Återuppta skrivandet, börja tänka på jobb igen. Trettonhelgen och tjugondedagen återstår ännu, men likväl är det nu det är dags att börja varva upp igen. Tråkigt på sitt sätt, jag gillar de här dagarna, snudd på veckorna, av pausläge från vardagen och normaliteten med ledig tid, högtider, mys och allmänt frosseri. Det har jag alltid gjort. Jag har alltid dragits mer åt pauslägena än åt vardagen, och just julen och den här årstiden är något särskilt. Som jag minns det tyckte jag som barn att sista kvällen av jullovet var tyngre än sista kvällen av sommarlovet. Delvis säkert för att jag alltid älskat julen, men kanske också för att jullovet var så långt att man hunnit vänja sig av med vardagens rutiner men också så kort att man inte mer än hunnit få smak på det. Plus såklart att det markerar slutet på tiden med julpynt och ljus, magin som präglade veckorna fram till jul är borta och allt som återstår är den grå vardagen.

Lite av den känslan finns kvar idag. Lockelsen i det lättsinniga pausläget. Gråheten i att återgå till vardag efter de glittrande högtiderna. Inte lika starkt och inte på samma sätt som när man var liten, men det finns där. Det har inget med jobbet att göra, det vill jag verkligen understryka. Jag tycker om och trivs alldeles kanon med mitt jobb, Känslan var densamma även när jag var arbetslös och "ledig på heltid", när jag var student; kommer alltid vara densamma oavsett vad jag sysslar med till vardags.

Med det sagt ska det också bli lite spännande att få dyka ner i mitt romanmanus igen och se vad som hänt medan jag varit borta. Och om jag kommer få intervjua någon snygg, smart och allmänt rimlig singeltjej med utsökt musiksmak som gillar 35-åriga killar med glasögon, uttunnande hårfäste och julmage till nästa nummer. Det senare känns osannolikt, men man vet ju aldrig.