Facit 2020

Det har varit ett speciellt år, ni vet alla varför. Men vid sidan av det speciella har det också varit alldeles vanligt med höjdpunkter och bottennapp som vilket år som helst. Med det sagt, här kommer årets facit.

Årets album: Lättillgängligt? Nej. Glatt och upplyftande? Inte det minsta. De ödesmättade orgelmattorna på Anna von Hausswolffs All thoughts fly är det ultimata soundtracket till coronaåret 2020. Med inspiration från skulpturparken Sacro Bosco låter hon på sitt helt instrumentala femte album orgeln träda fram i ensamt majestät. Resultatet blir storslaget, mörkt och suggestivt. En ond, surrealistisk dröm att uppslukas av.

Årets låt: Den var inte bäst, men för en gammal popnostalgiker var den på samma gång euforiska och varmt tillbakablickande finalen av Håkan Hellströms Ska flyga nu givetvis oemotståndlig. Att  Leila K:s slutvers och de sista minuternas högt svävande blås var tänkt som en överraskning vid den första av de planerade Ullevikonserterna känns inte som någon vild gissning. Och kanske är det just vad som behövts ett år som detta, en stunds nostalgi, eufori och drömmar om vad som kunde varit.

Årets andra berömvärda låtar (i ingen särskild ordning och säkert någon glömd): Bron (Lykke Li), Sthlm allt är förlorat (Clara Klingenström), Hjärtansfröjd (Klara Keller), Svalorna (Silverkulten), In a rut (Whitney Rose), I'd die for you - Synthphonic (Margo Price), Själens skrubbsår (Mando Diao),  Allt på nämnda årets album, Det verkar som vi klarat det (Håkan Hellström), Fet House Mode (Rebecca & Fiona), Dansar med mig själv (estraden), Come give me love swedish version (First Aid Kit), Klockan är 15:40, dags att fucka ur (Laser & Bas), Kalmar slott (Hanna Järver), Nah (Internet Friends), Your Girl (Basia Bulat), Dance (Le Volt), Therapy (Duke Dumont), Mjölkchoklad (Anders Teglund), Nåt (Slowgold), Lifetime (Romy), Eden (Ljung), Tu trembleras encore (Maude Audet), anything (Adrianne Lenker), Antropofagerna (I.B. Sundström).

Årets spelning: Roligt skämt. Nästa fråga tack.

Årets klassiska stycke: Fjärde satsen av Dvoraks Nya världen-symfoni

Årets comeback: Johan Larsson, vad det verkar.

Årets bok: Många kommer säga Samlade verk. Sett till vad som uppmärksammats och diskuterats under året är det kanske en rimlig ståndpunkt. För mig är dock en annan debutant årets bok. Annika Norlins novellsamling Jag ser allt du gör visade att hon är lika skicklig på prosa som poplyrik, något som många gånger om bevisats vara långt från självklart. Den är både djupt berörande och fruktansvärt rolig. Få saker har 2020 fått mig att gapskratta som skildringen av Personligt Varumärkes framträdande på en insamlingsgala.

Årets bok som inte gavs ut i år: Mödrarnas söndag av Graham Swift.

Årets andra berömvärda böcker jag läst i år oavsett utgivningsår (i den ordning jag läst dem): Andarnas labyrint (Carlos Ruiz Zafon), Ålevangeliet (Patrik Svensson), Vem dödade  min far (Edouard Louis), Separationen (Katie Kitamura), Jordens arvingar (Ildefonso Falcones), De  sista flickorna (Riley Sager), En gentleman i Moskva (Amor Towles), Så länge min bror andas (Set Mattsson), Ingenting mindre än ett mirakel (Markus Zusak), Det som göms i snö (Carin Gerhardsen), Nickelpojkarna (Colson Whitehead).

Årets film: Pensionat Paradiset visades på TV i våras. Det gills.

Årets tv: Matinéfilmerna på SVT.

Årets feelgod-tv: Våra barns hemliga liv (SVT). Omdebatterade men ljuvlig. Om fler vuxna betedde sig som fyraåringar hade världen varit en bättre plats.

Årets kultur-tv: Kulturbärarna.

Årets podd: Flashback Forever. Motivering överflödig.

Årets sportframgång: Kommer inte på någon särskild, men det gick ju rätt hyfsat för Mondo.

Årets sportbesvikelse: Att hockeysäsongen blåstes av just när det roliga skulle börja.

Årets förändring: Att jag fått ett jobb, som jag dessutom trivs med.

Årets återanvändning: Jonas Lundqvist, som i låten Vinnarliv återanvände melodin till Adhd som han gav ut under namnet Jonas Game 2007.

Årets nya vän: Den nya kökskniven.

Årets förlorade vän: Jennifer.

Årets lyft: Att jag äntligen kom mig för att uppdatera webbläsaren. Vad mycket roligare internet blev då.

Årets lyft 2: Böglyftet

Årets hål i huvudet: Beslutet om ombyggnad av Nobelhallen. Att en upprustning kan vara på tiden har jag inga synpunkter på, men det förslag som klubbats är på flera sätt fullkomligt uruselt.

Årets skandal i tysthet: Den, på grund av pandemin, allt mer urholkade rättssäkerheten och inskränkningen av demokratiska fri- och rättigheter.

Årets pinsammaste: När jag var centimetrar från att köra i diket pga höll på att missa avfarten.

Årets lag: BIK

Årets bar: Red Brick

Årets idrottsklubb: BIK Karlskoga, alltid.

Årets uteblivna: Det mesta?

Årets väder: Oftast för varmt, även om juli var förhållandevis svalt.

Årets känsla: Frustration och håglöshet.                     

Årets lättnad: Att morotsmannen blev av med jobbet. Det innebär på intet sätt att allt kommer bli perfekt, men i alla fall lite mindre orimligt.

Årets lyx: Jobba halvtid.

Årets krönikör/kolumnist: Jonatan Unge

Årets granskning: Filters granskning av Estoniadokumentären.

Årets obefogade oro: Min egen när nyheten kom att Karin Pettersson skulle ta över som kulturchef på AB. Var en smula oroad över att hon inte hade en bakgrund som kulturjournalist och att hon tidigare framstått mer som allmänt gråsossig än särskilt radikal. De farhågorna kom dock på skam fort, för det visade sig bli alldeles jättetoppen. Ibland är det skönt att ha fel.

Årets återupptäckt: Elvis - Mary In The Morning

Årets retrotittning: Gjorde en ny omtittning av Nyheter och bullentiner från Mosebacke monarki, så får väl säga det.

Årets plats: Vid skrivbordet.

Årets Thor Modéen: Thor Modéen i rollen som fanjunkaren i Lille Napoleon.

Årets strumpor: Säger nog de rosa med regnbågar.

Årets oväntade: Att jag gick och blev journalist.

Årets mysterium: Mitt ryggont, var kom det ifrån?

Årets volym: Inte orimlig, men lite för hög när grannen spelat Fågeldansen.

Årets gäst: Dåligt med gäster i år, men min kompis E hälsade på för att äta glass en gång i somras, det var trevligt.

Årets framgång: Att jag lyckades med två av tre målsättningar jag hade inför året (få ett jobb, komma igång med skrivandet). Att lyckas med alla tre blev ju dock svårt då det i princip blev förbjudet att umgås och dent redje målsättningen var att hitta någon att hångla med någorlunda regelbundet. Så den får jag väl spara till 2021.

Årets gulligaste: Systembolaget i Gullspång.

Årets fjärilar i magen: Någon av de första gångerna jag skulle göra en intervju.

Årets intervju: Någon av de jag gjort för tidningen?

Årets epitet: Skribent.

Årets åldersnoja: Att fylla 35 och inse att det bara är fem år kvar till 40 och 15 till 50.

Årets kväll: Oklart, men någon trevlig.

Årets natt: Låter det extremt torrt och tråkigt om jag säger någon där jag sovit gott? De dimmiga, glittrande, magiska nätterna har ju av uttjatade skäl blivit få i år.

Årets fest: Lol.

Årets efterfest: Velar mellan den jag råkade hamna på när vi var ute och firade min första lön och den gången vi hade varit ute och käkat, bestämde oss för att ta en punsch hos mig för att de stängde tidigt och det råkade bli en hel flaska punsch.

Årets fylla: Se föregående, alternativt när jag blev ihälld massa vin av familjen i somras.

Årets stressigaste: När novembernumret skulle lämnas.

Årets mat: Den man ätit på krogen. Aldrig har man värderat uteätande så högt som i år.

Årets dryck: Deadlinepunschen.

Årets punsch: Grönstedts får jag nog säga här.

Årets stadigaste drink: Den rejäla gröna hissen jag blandade mig när jag tittade på mello och tänkte "äsch, det är inte så mycket kvar i flaskan så jag blandar på alltihop".

Årets godis: Mitt hemgjorda julgodis och Fazers mjölkchoklad.

Årets avgå alla: De kortare och kortare tillåtna öppettiderna på krogen, inte utan att det finns lite moralism i botten där.

Årets missbedömning: När jag i februari-mars tyckte att "äsch, det här är bara en jäkla hysteri, det tar några veckor så är det över".

Årets fail: Att jag missade att välja hemkörning när jag beställde sushi och fick ringa och ändra, två gånger med bara några veckors mellanrum.

Årets cringe: Imaginevideon.

Årets obegripligaste: Vårens hamstring av toapapper.

Årets bra bus: När jag upptäckte att jag kunde byta device i Spotify och spela via föräldrarnas google-högtalare, och givetvis använde det för att utan förvarning dra igång Strålande tider-monologen och lite annat. Synd bara att jag satt i ett annat rum och inte såg ansiktsuttrycket på framförallt min syster då.

Årets köp: Den signerade Botte-bilden.

Årets fyndköp: De egentligen lite för dyra vinglasen som jag tack vare presentkort betalade någon tia för.

Årets inredningsdetalj: Lenin- och Engelsporträtten. Alltid retar det väl någon folkpartist. Och porslinsfigurerna vid tv:n.

Årets prestation: Ihoppusslandet av årets Summer Party-lista, som när låtvalen väl var gjorda gick oerhört fort (okej, det kanske inte var årets prestation men kommer inte på nåt).

Årets panik: Folks allmänna coronapanik antar jag.

Årets playlist: Får nog bli årets Summer Party i år också.

Årets playfynd: Filmen Victoria (2015). Vilken jävla film, galet bra. Makalös prestation av alla inblandade.

Årets tråkigaste konkurs: Alla restauranger och kulturverksamheter som fått bomma igen på grund av kombinationen pandemi och dålig politik.

Årets instrument: Euforium.

Årets vilken jävla smäll: Beirut

Årets oväntat men gött: Att jag inte ensvarit förkyld på hela året (peppar, peppar).

Årets smålustiga sammanträffande: Att jag fick min arbetsplats vid balkongen där man lite skämtsamt sagt att man borde stå när studentkortegerna rullar genom stan och spruta champagne på kidsen i vagnarna.

Årets resa: Se årets utflykt.

Årets stördaste: Rasister, konspirationsnissar, fascister, antidemokrater, listan kan göras lång.

Årets trafikkaos: Kaos är att ta i men att trafikljuset här utanför stått och blinkat gult i en bra bit över en vecka är rätt irriterande.

Årets promenad: Med Flashback Forever i lurarna.

Årets present: Resegrammofonen

Årets slöseri med tid: Jobbletande och jobbsökande för att fylla aktivitetsrapporten när jag egentligen mest ville fokusera på att göra ett så bra jobb att jag blev kvar på Mnytt.

Årets utflykt: Mina reportageresor är väl det närmsta jag kommit utflykter i år.

Årets öl: Druckit många goda i år, men kanske någon av de goda julölen som slank ner här i slutet av året.

Årets text som aldrig blev skriven: Ingen jag kan komma på, har faktiskt varit rätt bra på att få saker skrivna i år.

Annat bra 2020: Lisa i Sveriges Mästerkock. Edward Bloms stora julölsprovning. Jobba halvtid. Grönköpingsveckoblad. I synnerhet herr förre förrädaren Hildor Peterzohn. Böglyftskalendern. TV:s julkalender. Hasse Ekman. Den siste euforisten. Att Jacqueline Taieb började följa mig på twitter. Att slippa scrolla igenom platsbanken. Filmutbudet på SVT Play. Carl Bergsten-fåtöljerna. Edward Bloms julölstest. Min hemgjorda jordgubbsglass. Jobba hemifrån. Vaccinkrigarna. BLM. Bukowskis pressavdelning. Skiftet. Debutantbloggen. N'ice Chouffe. Tay-tay. Att jag fick det gamla kylskåpet sålt. Traderafynd. Milen i bilen. Journalisten. Brevbäraren som ringde på när Flashback Forever-kalendern var för stor för att knöla ner i brevinkastet. Små barn som hoppar i vattenpölar. Julmust. AOC. Legoramen. De små, små ännu bara vagt hoppfulla tecknen på att klimatpolletten kan vara på väg att trilla ner. Franska Trion som husbandi På spåret. Igelkotten på gården. Decenniets mästerkock. Vin. Tiotusen andra helt briljanta grejer jag i skrivande stund inte kommer ihåg.

Annat dåligt 2020: Tony Ring. Jan Emanuel. Hockeyallsvenskan nya sajt. Att jag inte kunde se min Spotify Wrapped. De 22 forskarna. Särskilt Björn Olsen. Bruset i högtalarna. Att jag läst så få böcker undr året (bara 31 stycken). Inte så tuffe Uffe. Party-Ebba. Fotboll. Alla dåraktigt tokborgerliga förslag som blivit resultatet av januariavtalet. Den kriminalpolitiska debatten. Trump. Jimmies pack. Att fel låt vann Mello. Den grava bakfyllan efter att ha blivit ihälld vin i somras. Tindertorkan under hösten och vintern. Hångelförbudet. Skolsystemet. Hela den privata, vinstdrivna välfärden tbh. Hockeyallsvenskans nya serieupplägg. Postnord. Förslaget om varannandagsutdelning av post. Politiker som vägrar höja vårdpersonalens löner. Politiker som med dåraktiga beslut ställer till kaos i vården och sedan skyller på alla andra än sig själv. I synnerhet Irene Svenonius. Diverse klåpare (ingen nämnd, ingen glömd). Att "låset" på mitt paraply gått sönder. Städa badrummet. Den pågående klimatförändringen. Hur korkat en del beter sig i trafiken. Att jag tycks ha gått upp några kilo. Att det var mulet när Jupiter och Saturnus möttes. I övrigt alldeles för mycket solsken. Tiotusen andra helt värdelösa grejer jag lyckats förtränga.