Deadlinepunsch drucken

Visst gick jag ner och tog en deadlinepunsch igår kväll. Det var trevligt. Väldigt mycket folk på puben, vilket på ett sätt är lite irriterande för att det blir trångt men också såklart väldigt positivt att de får mycket gäster. Ska inte babbla för mycket om kvällen, dels för att det sällan är särskilt kul att höra andra redogöra för sina utekvällar, dels för att det sedan gammalt är så att det som händer på utekvällen stannar på utekvällen. Var dock en person där, en tjej om vi ska vara exakta, som jag tyckte mig känna igen men inte alls kunde placera varför eller varifrån jag kände igen henne. Och när man inte vet vill man ju inte riktigt hälsa heller, för även om det skulle kunna vara någon jag träffat i jobbet eller som rentav gick i skolan samtidigt som en själv skulle det ju lika gärna kunna vara att hon jobbar i någon affär eller att hon brukar vara på hockey eller att man bara sett henne på Tinder någon gång. Har fortfarande inte kommit på var jag sett henne förut, och kommer säkert inte göra det heller förrän jag högst eventuellt gör det igen. Tycker sånt är så jävla irriterande. Vill veta var jag kände igen henne från.

Blev hur som helst rätt lugnt för min del igår. Drack några glas punsch. Tittade på folk. Gick hem. Så till viss förvåning vaknade jag pigg och utvilad imorse. Det var skönt. Har sedan haft en rätt vanlig söndag på det stora hela. Fast har av högst oklar anledning varit på rätt dåligt humör stora delar av dagen. Inte sur eller grinig, men lite allmänt småbluesig sådär. Det kan ju hända ibland så det är ingen stor grej, men det är klart det är roligare när det inte händer.

Precis nu kom brandkårens stegbil och körde förbi på gatan här utanför. Två gånger, som att den åkte ner och vände. Skumt. Måste nog kolla på deras hemsida sedan om de lagt ut något om ett larm här i närheten.

Trevligt med bronset i fotbollen igår förresten. Alltid roligt när det blir seger i sista matchen, även om just bronsmatcher alltid är lite dubbla i det att det är svårt att skaka av sig känslan att det ju egentligen var guldet man ville ha.

Räknar man in stegen hem från puben under natten i dagens antal steg (vilket jag egentligen inte gör eftersom jag tycker att de hör till gårdagen, men stegräknaren gör ju det) kom jag upp i en bit över 15 000 steg. Det är sannerligen inte illa. (räknar man bort nattens steg blir det snarare strax under 14 000, vilket inte är illa pinkat det heller).

Ska surfa vidare här. På återhörande.