Hade jag vetat det hade jag inte behövt lämna stan

Blev lite sur förut idag (och är väl delvis fortfarande). På mig själv, och på Kalmarhem. Låt mig berätta varför. Eftersom jag en kort tid efter att jag hade blivit ombedd att säga upp lägenheten, och så också hade gjort, såg att det fanns en intressant lägenhet ledig gick jag in för att göra en intresseanmälan. Upptäckte då att jag var tvungen att registrera mig som sökande och att jag hade noll köpoäng. Surt tyckte jag eftersom jag ju bott här i drygt 4,5 år, och då tycker man ju att det borde räknas in liksom. Men det var ju inte mycket att göra åt att det inte var så.

Så idag snubblade jag av en slump över lite finstilta regler för köpoäng hos Kalmarhem. Och jodå, visst fick man tydligen ändå köpoäng för den tid man är hyresgäst. Så jag borde alltså haft lite drygt 4,5 års köpoäng, vilekt jag också hade (med betoning på hade). Kruxet är bara att de köpoäng man samlat ihop tydligen går upp i rök så fort man säger upp sin lägenhet. Alltså, klart man bli lite sur på sig själv som inte tänkte på att kolla upp vad som fanns ledigt innan jag sa upp lägenheten. Och klart man blir lite sur på sig sjävl som inte hade koll på sånt, eller i alla fall kollade upp hur det låg till. Men framförallt blri jag sur på Kalmarhem som inte på något sätt informerade om att det var så att alla de köpoäng man samlat ihop skulle gå upp i rök i samma ögonblick som lägenheten sades upp. 4,5 års kötid är ändå en del, och hade jag kunnat utnyttja den hade jag sannolikt inte alls behövt lämna stan. Hade jag bara vetat att jag hade 4,5 års köpoäng hade jag naturligtvis kunnat använda dem för att få tag på en passande lägenhet här nere. Då hade jag inte blivit tvungen att, om än bara tillfälligt, flytta tillbaka till Karlskoga, staden jag lyckats fly.

Och ja, man kan hävda att jag borde ha känt till hur de reglerna såg ut, kanske rentav att jag som hyresgäst har skyldighet att ha koll på sånt. Men samtidigt kan jag tycka att Kalmarhem borde ha informerat om det, eller åtminstone frågat om jag kände till hur reglerna såg ut. Särskilt med tanke på att förutsättnignarna var att jag (1) inte självmant sa upp lägenheten utan gjorde det på uppmaning av dem (eftersom det är en studentlägenhet och ja, ni kan storyn), att jag (2) sa upp lägenheten över telefon (befann mig ju på sommarvistelse i Karlskoga när det hela skedde) och därmed inte kan ha förväntats ha haft tillgång till exempelvis kontraktet eller andra dokument där det redogjordes för reglerna för köpoäng, samt att jag (3) under både samtalet då jag blev uppmanad att säga upp lägenheten och då jag ringde för att säga upp lägenheten påtalade att jag inte hade någon ny bostad ännu utan behövde all tillgänglig uppsägningstid för att kunna hitta något nytt. Sen ska man inte heller glömma att beskedet att man måste säga upp lägenheten är en anign chockartat, och att allt hände väldigt fort (efter att jag fått beskedet hade jag liksom mindre än en vecka på mig att säga upp lägenheten). I det läget är man inte alltid helt klartänkt och rationell. Första dagarna gick man ju liksom bara i någon sorts handlingsförlamad panik över vad tusan som skulle hända. Klart som sjutton man inte tänker på att kolla upp regler för köpoäng då.

 

Dessutom kan jag tycka att kötiden borde upphöra först i samband med att man flyttar ut, inte i samband med att lägenheten sägs upp. I alla fall när det handlar om studentlägenheter som man ju inte får ha kvar hur länge som helst, utan faktiskt (som mitt fall visar) ibland kan vara tvungen att säga upp utan att ha klart med något nytt.

 

Och jodå, jag ska allt påtala för Kalmarhem att jag tycker att de borde informerat om reglerna och att jag hade massa köpoäng som skulle försvinna i samband med uppsägningen. Ska ringa och prata med dem om ett par andra saker imorrn, så tar nog upp det då också. Inte för att det kommer göra någon större skillnad för mig (för det kommer det med största sannolikhet inte göra), men man bör ändå påtala sådant. Vem vet, kanske kan dte förhindra att någon annan hamnar i samma situation i framtiden.

 

Dagen i övrigt då? Har fått en del gjort faktiskt. Gick iväg till skolan en sväng faktiskt. Bland annat för att fixa ett par kopior av examensbeviset. Blev lite smått förvånad över att damen i receptionen kände igen mig som "du läste Lasses program va?". Särskilt som att det ju inte var i våras jag gick ut. Visserligen var jag ju uppe på scenen och tog emot pris på examensceremonin och har sedan suttit på bild i skolan under det senaste läsåret. Men ändå liksom. Gick hur som helst alldeles utmärkt att få ett par kopior gjorda. Är ju alltid bra att ha för att kunna ge till potentiella arbetsgivare och liknande. Kul att se skolan en sista gång också. Det var sig likt.

Ägnade sedan eftermiddagen åt att packa resten av böckerna. Nio papperskassar blev det allt som allt. Och av dem är alltså fem enbart kurslitteratur. Man har lyckats samla på sig en del böcker genom åren. Tog även en tur till ica för att skaffa fler papperskassar (samt för att kila in på apoteket och köpa alvedon för säkerhets skull, den alvedonen har dock inte behövt användas). Passade då på att kila upp på dne skogsbeklädda kullen som finns längs vägen för att titta på de fornlämningar, ett gravfält från järnåldern, som finns där. Har tänkt att gå upp där och titta sen jag flyttade hit i stort sett, men dte har itne blivit av. Men nu tyckte jag det var bäst att passa på att göra slag i saken och få det gjort, har ju inte så många fler dar på mig liksom. Så nu har jag sett det, och det var kul att se. Högst trivsamt också att knalla uppför den lilla kullen i eftermiddagssolen.