En daglig promenad

Har börjat, eller kanske snarare återupptagit, att gå promenader på dagarna. Minst en halvtimmes, oftast lite mer, promenad om dagen. Finns väl egentligen ingen tanke bakom det, men det är ett bra sätt att få tiden att gå och jag tänker ofta bra när jag är promenerar. Plus att det är ett bra sätt att lära känna delar av stan jag är mindre bekant med. Lära sig hitta i kvarter man inte varit i förut (=diverse villkvarter och ytterområden där man sällan/aldrig haft någon anledning att röra sig). Sen finns det säkert någon sorts hälso- och/eller motionstanke långt in i dunklet i bakhuvudet också, men det är i så fall en väldigt oartikulerad tanke. Eventuella effekter av den typen är väl mest att betrakta som en bonus liksom.

Fast det är klart, med tanke på vilka bisarra mängder fikabröd och läsk farmor bjuder på så fort jag är där är väl kanske de där promenaderna nödvändiga ur midjemåttsperspektiv. Skulle låna hennes bil idag för att skjutsa min farbror från tåget i Degerfors. Passade då på att ta en fika när jag ändå var där. Då räcker det inte med en bulle eller en småkaka, nej hon dukade fram en bakelse och en stor muffins. Och dessutom hade hon köpt en förpackning dammsugare och en stor flaska cola som hon skickade med mig hem. Egentligen ska man inte säga till i förväg om man hälsar på farmor, utan man ska bara dyka upp. För vet hon att man ska komma laddar hon upp med de där abnorma bergen med fikabröd. Visst är fikabröd och godis sjujäkla gott, men det finns ju klara poänger i att begränsa intaget av det. Särskilt om man, som jag, verkligen avskyr att träna.
Men promenera tycker jag är trevligt, och som sagt har jag börjat ta en daglig promenad. Och med tanke på hur utfodrad jag bli när jag bor hör i stan är det kanske tur.